den första sommarvärmen

jag älskar första gången det blir riktigt varmt. när jag kan byta till tunnare strumpbyxor eller inte behöver några alls, när solen bara skiner och skiner och skiner och vinden mot min kind är ljum. när alla plockar fram sina shorts, sina ankelsockor och bara behöver ha en tröja slängd över axeln. adjöss, vantar, mössor och tjocka jackor. hejdå halsdukar!

jag älskar den första sommarvärmen för att då kan jag dra en lättnads suck och tänka att även om det blir iskallt resten av sommaren så har jag i alla fall haft den här varma dagen. så jag passar på att vara ute, passar på att promenera, och köpa glass, för vem vet när det blir så här varmt igen?!

jag älskar den första sommarvärmen för att det är många människor ute och cyklar i sakta mak, för att människor i bilar har fönsterrutorna nervevade, musik på högre volym än vanligt och för att de låter sina armar hänga ut genom rutan.

jag älskar sommarvärmen för att den liksom gör så att alla runt om mig tinas upp och mår bättre. jag älskar värmen för att den gör att människorna jag möter har ett leende på läpparna och det gör mig så himla glad att jag tokler tillbaka! skillnaden är att den här gången får jag inte ett enda märkligt ögonkast i utbyte, utan bara ett gigantiskt leende.

Det här inlägget postades i sommar, tankar för dagen, våren och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till den första sommarvärmen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s