1. Berätta om din stil.

det här inlägget är en del i Emily Dahls julkalender ”Berätta om…”. det är hennes idé och koncept som utgör grunden i det här inlägget. texten är min egen skriven efter rubriken i dagens lucka. du kan läsa mer om julkalendern på Emilys blogg och här kan du se hennes version av dagens lucka. jag kommer inte vara med på alla luckor utan plockar de rubriker jag tycker är intressanta. sen får inläggen i ”Berätta-om-julkalendern” ploppa upp här på bloggen som lite extra julpynt och julpepp under december.

jag har alltid varit en jeans-och-t-shirt-tjej. alltid. jeans är väl det plagg som jag har älskat allra mest, och detta trots att jag alltid hatat att köpa byxor. de var alltid för långa, det som passade i midjan passade inte över höften och bredden på höften stämde inte med den enligt konfektionen antagna längden på benen och den tumstorleken jag egentligen behövde var så ovanlig eller kanske så efterfrågad ? att den alltid var slut. därför var slutet av 90-talet och början av 00-talet en byxmässig mardröm för mig eftersom det då var inne med väldigt tydliga slitningar. ni vet, mörka denimjeans med ljusa slitningar kring knän, över smalbenen och om höften. det där passade aldrig ihop med hur min kropp såg ut. trots det fortsatte jag älska jeans och jag antar att det jag hela tiden jagade var känslan som uppstår när du hittar det perfekta paret. för någon gång då och då, även om tillfällena lätt kunde räknas på ena handen, så fann jag de där byxorna som satt som handen i handsken. och just i det ögonblicket var lyckan total.

men sen hände det något, jag tror runt våren-sommaren 2010. kanske till och med så tidigt som hösten-vintern 2009. jag minns att jag en gång den hösten-vintern, i ett telefonsamtal med en av mina närmsta, bekände för henne ”jag har fått en akut längtan efter vippiga kjolar och efter att bära klänningar. det är det enda jag har i huvudet” och någonstans därefter började min garderob liksom ta sig ett annat uttryck. jeansen som slets ut ersattes med kjolar: korta, i jeans, vippiga och plisserade. jag blev stammis bland alla affärers avdelningar med strumpbyxor. formen på mina t-shirts var viktigast från midjan och uppåt, för det var ju det enda som någon såg för sen satt ju kjolen där och dolde resten. jag jagade koftor som matchade kjolar med hög midja (det gör jag för övrigt fortfarande, det är så otroligt svårt att hitta!).

och det är ungefär där jag är idag, bland de midjekorta koftorna, de högmidjade kjolarna och de knäppaste och färggladaste strumpbyxorna du kan hitta. och just nu känns det som att jag har hittat hem och det är precis så jag tycker att ens stil skall kännas.

Annonser
Det här inlägget postades i tankar för dagen, vinter. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till 1. Berätta om din stil.

  1. inafotar skriver:

    Kjolar är kul :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s