östersund

I typ ett halvår har jag, Lina och Sofia pratat om, planerat, drömt och bestämt var sommarens semester ska ta vägen. Men bara ett par dagar innan avfärd blir Sofia sjuk och får ställa in. Lina tycker att hon och jag ska åka ändå. Och det tycker jag med. Så en onsdag i mitten på juli, i mitten av den soligaste sommaren på länge och tre dagar in i semestern, kliver jag av flyget i staden som sägs vara belägen i Sveriges mitt.

Semestern kommer allra mest bestå av en roadtrip genom norra Sverige och Norge, men vi har valt att börja med några dagar i Östersund först. Det är Linas hemstad så hon sightseear mig runt både stad och (Jämt)land. Kameran var med så klart! Efter Lina och vår hyrbil var den min trognaste följeslagare.

onsdagen när jag kommit fram till Östersund tar Lina genast med mig på en liten utflykt. Vi åker till Stocke titt för att fika och spana in utsikten. Jag är inte bortskämd med fjällutsikt så den här vyn är både ovanlig och urtjusig i mina ögon.

torsdagen har Lina bestämt att vi ska åka på en utflykt. Hon vill visa mig Jämtland. När jag frågar vart vi ska säger hon: ”vi ska åka och se på ett vattenfall. Ristafallet heter det.” Och jag tänker att jag inte ska vänta mig för mycket. Vi är ju ändå i Sverige, hurdana vattenfall skulle vi kunna ha här? flyger också genom mitt huvud. Så jag sänker mina förväntningar så att de knappt når över anklarna. Och därför blir jag så otroligt imponerad när vi väl kommer fram. Det är också här, vid vattenfallet, som spännisbilden föds. Den blir resans temabild. Jag och Lina bestämmer att vi på alla platser vi besöker ska ta en spännisbild. När vi är mätta, både på vattenfallsvyn och på lunchen, åker vi hemåt. På vägen dit passerar vi först Åre och sen världens gulligaste fik, Agdas kadé, som är beläget i en trädgård.

torsdagskvällen har regnet kommit, men Lina visar mig runt i Östersund i alla fall. Det duggar bara och det tål vi. Vi stannar för glass och te i Badhusparken. Hela stan är dessutom pepprad med små söta Storsjöodjur i alla färger och utföranden. Efter promenaden möter vi upp två kompisar till Lina och sen gör vi världens minsta pubrunda tillsammans.

fredagen hämtar vi upp hyrbilen och gör de sista förberedelserna inför lördagens avfärd. Vi handlar snacks, skriver upp vägbeskrivningar och sparar viktiga telefonnummer. Kartan, som ska vara vår vägvisare när vi väl är över i Norge, studerar vi noggrant. Jag får en ny kompis i form av hunden Pella. Världens mest keliga hund och en som aldrig slutar hoppas på att någon ska förbarma sig över henne och sticka till henne en bit av något från matbordet. Eftersom jag är så långt norrut, halvvägs genom Sverige, går solen knappt ned. Det är ljust väl efter midnatt och när jag ska sova den här fredagen har solnedgången målat himlen i brandgult. Och jag somnar med pirr i magen för dagen efter börjar äventyret på riktigt!

Det här inlägget postades i sommar, utflykter och äventyr. Bokmärk permalänken.

En kommentar till östersund

  1. Ping: london: den första ölen och den första hamburgaren |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s