om när staden vaknar

sunrise, helsingborg
Jag älskar att se en stad vakna.

Hur den liksom sträcker på sig i ljuset från solens första strålar. Fasaderna som sakta målas i flimrande färg och gatorna som går från kolsvarta som natten till grafitgrå. Bilarna står i sömniga rader och väntar på att dagen ska börja. Du ser en rullgardin rullas upp i ett sovrum. Någon drar upp persiennen i köksfönstret och öppnar det. De enda ljuden som hörs är fågelkvitter och pratet från radions nyheter.

Men på nåt sätt vet vi ändå att i alla hem i hela staden sträcker människor på sig, stänger av väckarklockor, snoozar, dricker kaffe, kysser någon god morgon, planerar för dagens uppgifter, andas de första medvetna andetagen, äter mackor med brieost på, drömmer om kvällen, tänker på dagen och packar träningsväskan. Sakta sakta börjar stadens rum fyllas av människor. De kliver långsamt ut genom sina dörrar, knökar ner nycklarna i väskan och sätter i gång dagen. Någon rusar med andan i halsen för att uppvaknandet liksom gått långsammare än vanligt idag. En tredje hoppar upp på cykeln och trampar iväg längs en trädkantad cykelbana.

Staden som fått vakna i lugn och ro innan människorna gör entré känner sig genast mer hemma. Fast den muttrar kanske för sig själv ”God morgon, pfuit! Snarare god middag!”. Men trots dess lite griniga morgonhumör har den ändå längtat så mycket efter det mänskliga sällskapet och att dagen ska ta fart.

Advertisements
Det här inlägget postades i tankar för dagen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s