det eviga magiska ljuset

tuesday, henningsvaer
Henningsvaer, Lofoten, juli 2014.

Jag har en bekännelse att göra.

Det gäller det här eviga magiska ljuset som vi (äntligen) upplever nu. De senaste veckorna har jag muttrat för mig själv om kvällarna. Jag har nämligen tyckt att det har varit för ljust när jag har varit tvungen att gå och lägga mig. Jag har inte känt mig trött. Men jag har inte sagt något om detta till någon. För det känns liksom helt sjukt att jag gnäller över det jag har längtat efter i så många månader. Det som jag tröstar mig med i allra mörkaste november.

Men så, igår morse, när jag cyklade till jobbet, och under turen konstaterade att det var lika ljust när jag vaknade som när jag gick och lade mig, då slog det mig plötsligen. Jag har varit med om det här förut! Känslan i kroppen är bekant! Och sen kom jag på det. Det eviga magiska ljuset påminner mig om den där sommaren jag spenderade i Norrland för fem år sen. Och det påminner mig om förra årets semester som gick runt ett midnattsolsfyllt norra Sverige och nordnorska Lofoten. Tryggheten i dessa minnen omfamnade hjärtat och hjärnan som mjuk bomull.

Och med den tanken kändes förekomsten av det eviga magiska ljuset och dess påverkan på min nattsömn genast mycket lättare att bära.

Annonser
Det här inlägget postades i tankar för dagen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s