om att vänta på sommaren

Jag har hängt på en uteservering i solen en enda gång i år. Jag har grillat och ätit maten utomhus två gånger. Resterande dagar har jag frusit. 

I maj pratade de på radion om att människor dog av värmeböljan i Indien. Det var så svårt att ta in för på de lokala nyheterna sa de att det i Sverige var den kallaste maj på århundraden. Men jag var fortfarande hoppfull om att solen skulle komma fram lite oftare. Att det skulle bli varmare. Lite mindre nordvästvindar. 

Men nu är det snart juli. Jag har tillbringat de senaste tre månaderna med att huttra, att försöka undkomma kyliga isvindar och leta efter solen. Antalet varma och soliga dagar kan räknas på händerna. På vädret säger de att det ser fortsatt ostadigt ut de kommande tio dagarna. Att de i nuläget inte ens skymtar något högtrycksbetonat väder. 

Idag kl 06:00 visade min termometer 11 (!) grader. Jag hade min ullmössa på mig på morgonpromenaden i morse och igår plockade jag fram en av mina ullkoftor. Det är plagg jag normalt bara använder på hösten och vintern. På jobbet får jag ha mina handledsvärmare på mig för att undvika att fingrarna blir för stela eftersom uppvärmningen inte hänger med. 

Jag är så hjärtligt trött på det här. Ge mig sommar nu, tack!

Det här inlägget postades i sommar, tankar för dagen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s