kollektiva tankar: smultronlandet

I helgen blev jag femton år yngre på grund av en tapet. Min moster har renoverat sin hall och på två av väggarna har hon satt upp tapeten från lilla rummet i min mormors och morfars sommarstuga. ”Det är ju bara glasverandan som saknas!” sa jag. 

Den där tapeten påminner mig om en sommar med mormor, någon gång i mitten av 2000-talet, precis efter att morfar gått bort. Mama ville inte att mormor skulle bo ensam så jag bodde tillsammans med henne ett tag. Jag minns att det kändes konstigt att vara där utan morfar. Att jag som vanligt hade skissblock och böcker med mig. Och att det fanns oändligt med tid att bara vara på. 

Och när jag var ännu yngre fanns det tid till spring i vattenspridaren, krocket och promenader till Gåsa för att bada. Oändliga mängder påhitt som fick ske över hela tomten och alltid någon ny upptäcksfärd att ge sig ut på. Och ibland promenader förbi trädgården med luktorkideér eller bort till dansestenen. 

Mönstret på tapeterna får mig att tänka på långsamma eftermiddagar på glasverandan läsandes Harry Potter. Regnsmatter. Smultron på strå och i decilitermått. Utedass i sval kvällsluft och ljum sommarmorgon ackompanjerat av fågelkvitter. Det påminner mig om elva-kaffe, fikabröd och Keno på tv:n. Att det alltid fanns godis i godisskålen. 

Tankarna som tapeten skapar inger en känsla av kärlek, längtan och vemod. För idag finns inget av det där längre. Mina morföräldrar spenderar numera sin tid på ett guldkantat moln och smultronlandet är sålt. 

Tack och lov finns minnena kvar i mitt hjärta. 

Kollektiva tankar är sånt jag funderar på när jag åker kollektivt. Som pendlare spenderar jag ganska många timmar i veckan på resande fot vilket ger mina tankar fritt spelrum. En del av dem blir till inlägg som det här. 

Det här inlägget postades i höst, tankar för dagen. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till kollektiva tankar: smultronlandet

  1. Eva skriver:

    Så fint skrivet Malin… Jag blev tårögd!
    Härligt att du har så fina minnen! ❤️❤️

  2. Ping: kollektiva tankar: att allting bara ska ta slut, som någon form av prestationsångest |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s