kollektiva tankar: november

Det här är en sådan vecka där det känns som att min hjärna har bytts ut mot sirap. Allting går långsamt. Jag kan knappt formulera två tankar ihop och att få dem att ta ordlig form är en utmaning värre än att bestiga Mount Everest. Kort sagt, jag är segare än segast. 

Jag tror inte jag har sett solen på hela den här veckan. OBS, tror alltså! Minnesdelen av hjärnan är med andra inte heller på topp. För jag kan inte komma ihåg om jag gjort det eller ej. Kort sagt, det är seeegt i kolan. 

Jag skulle kunna, och vill gärna göra det oxå, skylla all den här segheten på att det är november. Min allra mest avskydda månad som jag liksom bävar inför varje år. Men nu är den här och med den, i alla fall just nu, en enorm seghet. 

Jag hoppas det går över till nästa vecka. Och att november bjuder på lite sol snart!

Kollektiva tankar är sånt jag funderar på när jag åker kollektivt. Som pendlare spenderar jag ganska många timmar i veckan på resande fot vilket ger mina tankar fritt spelrum. En del av dem blir till inlägg som det här. Förra gången skrev jag om min märkliga form av prestationsångest

Det här inlägget postades i höst, tankar för dagen. Bokmärk permalänken.

En kommentar till kollektiva tankar: november

  1. Ping: kollektiva tankar: ’tis the season för stress |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s