kollektiva tankar: ’tis the season för stress

Det finns vissa månader, ja, vissa veckor och dagar om året, som bara är stressigare än andra. December är en sådan månad och den här veckan har varit en sån vecka. För min del har den här veckan varit uppdelad ner till minsta sekund. Det har varit sammanträden, julbord och deadlines. Men i torsdags hade jag mitt sista möte, för säsongen, månaden och året. Och igår kunde jag börja reda upp i den röra som samlat sig under veckans första dagars hektiska timmar. Idag är det lördag och mitt fokus har kunnat skifta till julklappar, bloggen och att reda upp kaoset som uppstått hemma på grund av veckans första hektiska dagar.

Egentligen är det inte själva stressen i sig som tär på krafterna. Efter att ha jobbat i snart fyra år, och efter otaliga års pluggande vet jag att det funkar så här. Det är på nåt vis säsongens oskrivna regel att oavsett hur mycket du planerar blir det ändå stressigt vid den här tiden på året. För allt ska liksom ske samtidigt.

När jag tänkte på den här veckan förra veckan sa jag till Papa ”även om jag vet exakt vad jag ska göra de kommande två veckorna så är allt saker jag (för det mesta) själv har valt att göra och mycket sånt jag också ser fram emot att göra” varpå han svarade mig ”ja, Malin, det är klokt att du säger så, att du gör det för att du har valt det.” För precis så är det ju. Jag blir tvingad att göra väldigt få saker i mitt liv. Mitt privilegium är att jag i ganska stor utsträckning faktiskt kan välja själv vad jag vill göra. Och skulle jag ändra mig eller känna att det blir för mycket så har jag i många fall även valet att kunna tacka nej. Min inre prestationsjunkie skulle skrika i protest och försöka få det att framstå som att jag inte kan tacka nej. Men det kan jag faktiskt.

En annan tanke som slog mig i veckan, mitt i alla möten och när sömnbristen började göra sig påmind, var att om det nu är så som jag påstår i inledningen, att vissa tider på året bara är stressigare än andra oavsett hur mycket jag planerar, vad hade då hänt om jag inte planerat alls? För även om jag har upplevt den här veckan som stressig kan jag faktiskt konstatera nu när den snart är slut att i princip allt har gått som jag tänkt. (Förutom att jag kanske hade velat sova lite mer och att ett av paketen med julklappar inte kommit ännu). Ja, det har varit stressigt. Ja, jag ogillar att jag känt mig stressad. Men, jag hade planerat för det och försökt göra förutsättningarna till de bästa för att minimera min stressnivå den här veckan.

Det är en tacksam tanke att det faktiskt hade kunnat vara ännu stressigare om jag inte hade varit så klok att jag gjort mitt bästa för att hantera stresskaoset innan jag står i det. En tröst är också att det faktiskt är likadant för alla. Och att alla, faktiskt, har ett val.

Kollektiva tankar är sånt jag funderar på när jag åker kollektivt. Som pendlare spenderar jag ganska många timmar i veckan på resande fot vilket ger mina tankar fritt spelrum. En del av dem blir till inlägg som det här. Förra gången skrev jag om november.

Det här inlägget postades i summan av kardemumman, tankar för dagen, vinter. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till kollektiva tankar: ’tis the season för stress

  1. Eva skriver:

    Så bra du skriver! 😘😘

  2. Ping: kollektiva tankar: hej, jag heter Malin och jag är mobilberoende |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s