knappt 24 timmar i malmö

saturday, malmö
saturday, malmö
För snart en och en halv vecka sedan var det lördag och jag befann mig på en stol i Linas kök. Vi skulle på inflyttningsfest hos min kompis Emelie och hennes sambo David, men innan kvällen blivit gå-till-festen-dax bjöd hon mig på världsgod vegetarisk pasta bolognese. Jag beundrade hennes snygga bricka och råkade riva hälften av parmesanen ner på kjolen i mitt knä och så snackade vi om det vi brukar prata om när vi ses; andra människor och deras beteenden i olika situationer.
saturday, malmö
saturday, malmö
Spola sedan fram kvällen sisådär sex timmar och du hittar oss här. Peppiga och glada i baren på Moriskan med varsitt glas vin. Inflyttningsfesten var superkul och gick stört fort efter den inledande trevande halvtimmen när vi mest snackade med den enda andra människan jag kände på festen, David (dock inte Emelies David som nämns ovan, utan den här David) som jag känner från Helsingborg men som bor i Malmö numera.

Det som gjorde att festen gick från ganska långsam till oerhört festlig efter trettio minuter var för att Emelie helt sonika ställde sig upp och sa ”Eftersom det är så många människor här inne som inte känner varandra har vi bestämt att nu ska ni ha speeddejting. Vi tar tiden och varje gång vi säger till måste ni prata med en eller två människor ni aldrig har sett förut.” Jag älskar sådana där uppstyrda nu-måste-ni-prata-med-varandra-grejer så jag blev jätteglad medan Lina blev lite stressad. Men sen hade vi båda så himla kul! Jag pratade med gamla barndomskompisar till Emelie, med pluggkompisar och med kompisar som visade sig känna min bror. Det var en perfekt grej att göra för det gjorde att festen tog fart. Och efter ett konstant snackande med Lina, en kille som hette Max och flera andra i flera timmar, tog vi sen en shot vodka och mindre än sextio minuter senare satt vi i baren på Moriskan eftersom det var inflyttningsfest med obligatorisk utgång för att visa grannarna omtanke.
saturday, malmö
saturday, malmö
saturday, malmö
Det var sjukt längesen jag gick ut, eller det kändes så i alla fall, men nu när jag skriver det här inser jag ju att det är ljug, för jag var ju ute på juldagen och det är inte så längesen. Nåja, oavsett när det senast skedde var jag oerhört danspepp och blev därför så himla lycklig när ett av dansgolven på Moriska bara spelade soul! Så himla bra! Nästan hela festen hade gått dit så snart var vi ett rätt stort gäng som dansade oss svettiga under katterna från discokulan. Tiden gick jätte jättefort och när folk börjat droppa av, och Lina och jag kände för att inte ta oss an klockan-tre-kön till garderoben, begav vi oss hem till henne med pitstop för falafel med halloumi och kebabtallrik på vägen.
sunday, malmö
Soluppgången visade sig inte när vi kom hem vid klockan fyra, då var det nämligen fortfarande beckmörkt, men vid halv åtta, när jag var uppe på toa, såg himlen helt magisk ut och jag som inte sett solen på vad som kändes som evigheter knäppte den här som minne. Om det skulle visa sig vara mulet när jag vaknade på riktigt. (Det var det inte, men det var ju omöjligt att veta.)
sunday, malmö
Och sex timmar senare avslutades snabbvisiten i Malmö med riktigt goda hamburgare på Casual Street Food. Hamburgaren gick inte upp mot Meat Mission i London (men vilken hamburgare gör det? Den känns mer och mer ouppnåelig ju fler ställen jag provar. Så den enda lösningen måste vara att snart åka tillbaka dit…)

Tack Malmö för att du är så fin och rolig och tack för att jag känner så fina människor som bor där. Slutsats efter helgen: <3 x 1000

Det här inlägget postades i äta bör man annars dör man, påhitt, vinter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s