onsdagstankar

Det regnar ute. Jag lurar mig själv att se det som ett stilla vårregn fastän det är allt annat än vad det är. Mer ett hetsigt smattrande som om himlen måste skynda på att spy ut allt vatten innan det är försent. 

Jag har nyss fattat ett stort beslut. Det har varit på gång ett litet tag och jag trodde att det enda som skulle kännas efteråt var lättnad. Istället känner jag allt annat än det. Min hjärna är en mix av alla känslor just nu (och inte bara på grund av mitt beslut). Utom möjligtvis ren ilska. Jag är glad och rädd och frustrerad för min egen skull. Ledsen, tagen och andnödd för näras skull. Jag försöker febrilt både njuta av det goda i mig och samtidigt finnas där för mina nära. Vem trodde någonsin att livet skulle ordna sig utan problem?

Vi är snart en hel månad in i våren. Den har visat sig från sin bästa sida flera gånger redan. Men idag regnar det och jag försöker att inte låtsas om att mina skor läcker. De där hålen från vinterns användande för sig påminda. Men för en gång skull gör de mig i alla fall inte kall om tårna. Jag är tacksam för det lilla. 

Det här inlägget postades i tankar för dagen, våren. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till onsdagstankar

  1. Ida skriver:

    Stora beslut är alltid jobbiga. Hoppas det kommer mycket bra ur det också. Mvh, Fröken Livrädd-för-stora-beslut

    • Malin skriver:

      Ja, jag tror att det kommer bli bra. Men nervöst både har det varit och är delvis fortfarande! Men det kommer bli bra till slut. Tack för peppen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s