midsommarhelgen: midsommarafton

Det blev fredag och midsommarafton. Jag råkade gå upp redan kvart över sju, eftersom jag sett fel på klockan, men det gör inget när frukosten främst består av jordgubbar!

Efter frukost och fika gick vi en promenad.

Runt udden med min favoritutsikt.

Kollade på havsfynd

och luktade på rosor på hemvägen.

Midsommarafton kräver ändå en midsommarkrans så efter att nästan ha bränt fötterna av mig kurade jag under parasollet

och fick med Cookies hjälp ihop en väldigt fin krans.

Färskpotatis, gräddfil och gräslök till lunch och Papa assisterade med en bit matjes, enbart för bildens skull (”Du kan ju för sjutton inte ta en bild på din midsommarlunch utan en bit sill!”) för jag gillar inte alls den sortens fisk.

Någon timme senare befann vi oss i min mosters trädgård och kransen gavs bort i midsommarpresent till värdinnan.

Vi blev bjudna på tårtbuffé och kanelbullar plus kaffe och te och mängder med vatten

för det var ett högt osvenskt midsommarväder med strålande sol och över 25 grader varmt.

Så vi sökte skuggan och pratade om allt mellan himmel och jord.

Och spelade lite rundpingis. Det gick jättedåligt för mig, åkte ut i första rundan alla gånger!

Ett par timmar senare tackade vi för oss.

Och medan Cookie satt här i solen och läste la jag mig raklång på sängen och lyssnade på Sommar i P1.

För sen, sen var det dax för årets första dopp! Det var ljuvligt. Lite svalt på sina ställen, men varmt och skönt. Så ovant med den badkänslan i Sverige i juni.

Badkläder på tork och solljus som strilar är något av det somrigaste jag vet.

Det blev kväll och vi dukade för midsommarmiddag.

Vi åt grillat en gång till och potatissallad med inspiration från det här receptet. Det blev megagott!

Jordgubbar med glass till efterrätt och sen satt vi ute och pratade länge länge utan att frysa en endaste gång.

När vi kände oss nöjda gick vi in och åt choklad och drack whisky istället. Tittade på Rapport om Brexit (</3) och slöade i soffan.

Sen gjorde Mama och jag gemensam sak och promenerade med Cookie en bit på vägen hem till henne.

Och jag kände att min hemstad nog är världens finaste.