mina minnesbilder om attentatet på utöya

Jag minns fortfarande första gången jag hörde om attentatet på Utöya. Det var på kvällen efter min första intensiva dag av förberedelser inför Världsjamboreen och jag låg i tältet bredvid Elina. Precis innan vi ska sova säger hon ”min mamma säger att det är en galning som har skjutit ihjäl en massa barn på en ö i Norge. Det är så hemskt, jag kan inte sova när jag tänker på det.” Och jag minns hur jag, sömndrucken och trött, svarar henne ”Va? Nej! Det kan inte vara sant. Men tänk inte på det nu. Sov istället.”

Tidigare på dagen har jag, i en tillfällig paus, scrollat Dagens Nyheter på nätet och säger plötsligt högt: ”Det har tydligen varit en stor explosion i centrala Oslo.” Min kollega Anders, som bor och arbetar där, lyfter huvudet och säger: ”Va?” och kommer runt och läser över min axel. Jag minns inte ett ord av det vi läste. Det var antagligen tidigt i rapporteringen och ingen visste ännu säkert vad det innebar.

Dagen efter, när katastrofens omfattning är ett faktum, går Världsjamboreens lägerledning ut med informationen att de gjort en bedömning och kommit fram till det inte finns någon hotbild mot Världsjamboreen och att de kommer att fortsätta hålla koll på läget kontinuerligt under lägret.

Kvällen efter Utöya är stora delar av Världsjamboreens funktionärer med planeringsansvar på plats. Bara i mitt team är vi människor från Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge. Plötsligt känner jag människor som känner någon som antingen känner någon som känner någon som blivit drabbad eller som själv känner någon som var på Utöya och som inte lever längre eller som är allvarligt skadad. Världen krympte med fruktansvärd hastighet i det ögonblicket.

wsj opening ceremony, thursday, wsj, rinkaby

Alla funktionärer som redan nu befinner sig på lägret äter tillsammans i det gemensamma matsalstältet. En matsal där det serveras tre mål mat, tre gånger om dagen, till ungefär 3000 människor. Lägerledningen har beslutat hålla en tyst minut klockan 18:30 på lördagskvällen och jag står i kön in när det är dax. Att stå där och ena sekunden prata med den som står bredvid och höra sorlet från alla som pratar på andra sidan tältduken, för att i nästa sekund kunna höra ljudet av en knappnål som faller i den tysta minutens allvar. Samtidigt som jag vet hur många människor som befinner sig där just då. Känslan som uppstår då är svår att beskriva. Alla känner sig berörda och tystnaden går rakt in i mitt hjärta.

Trots det som hänt måste förberedelserna inför Världsjamboreen fortsätta. Dagarna efter anländer först resterande funktionärer och därefter kommer deltagarna. Det är för dem vi har planerat Världsjamboreen de senaste åren. När alla är på plats, funktionärer och deltagare, är vi ungefär 40 000 människor och den största Världsjamboreen någonsin, i eventets mer än 100 år gamla historia, kan ta sin början.

En kväll i slutet av juli är dessa drygt 40 000 människor samlade runt stora scenen för att delta i Världsjamboreens invigning. Precis som för alla andra evenemang under Världsjamboreen inleds kvällen med en tyst minut. Att stå på kanten av en naturlig skål av gräs och titta ut över ett publikhav med ungefär 40 000 människor från 166 olika länder och uppleva hur varenda en blir totalt knäpptyst är något jag än idag har svårt att greppa storheten i. I den sekunden var vi alla en.

Under lägret har jag fortfarande inte förstått hur illa det som skett i Norge faktiskt är. Att vara på ett scoutläger är, på gott och ont, som att vara i en bubbla. Verkligheten där utanför liksom bleknar. Men det är en mycket behaglig, rolig, spännande och intressant bubbla eftersom du träffar på så många nya människor, lär dig så många nya saker om dig själv och om andra, och möter så många andra kulturer än din egen. Jag minns att Utöya var närvarande i det undermedvetna hos väldigt många jag mötte. Hela Världsjamboreen och dess organisation kändes som ett motstånd till det som hänt, eftersom vi som planerade inför och arbetade under jamboreen kom från olika kulturer, länder och bakgrunder och både trots och tack vare detta fick det att fungera. Jag minns att jag, trots att jag ännu inte förstått vidden av det som hänt, kände att det var viktigt.

IST opening ceremony, tuesday, wsj, rinkaby

Attentatet på Utöya var oerhört närvarande under hela Världsjamboreen. När jag kom hem, efter nästan tre veckor borta, läste jag artikel på artikel om det som hänt. Essäer, ledare och ögonvittnesskildringar. Det var helt ofattbart. Jag minns vilken betydelse Lalehs låt ”Some Die Young” fick. Ett år efter attentatet på Utöya lyssnade jag på Eskil Pedersens, ledare för AUF (Arbeidernes Ungdomsfylking), sommarprat i P1 och grät.

Nu har det gått fem år sedan Utöya och bara det senaste året har det skett alldeles för många attentat runt om i Europa och världen. Attentat där människoliv spillts i onödan för att en eller flera bestämt sig för att det enda sättet att få igenom det hen tror på är genom att ta till det värsta våldet som finns. Det som släcker en annan människas liv. Det är lätt att tappa gnistan när det känns som att vi omges av en oändlig mängd våld som urskillningslöst drabbar både barn och vuxna. Ett våld som du, vad du än gör, inte kan skydda dig mot.

När det känns som att världen är alldeles för mörk plockar jag fram minnena jag har från Världsjamboreen, minnena jag har från min tid som utbytesstudent i Nederländerna och minnena från alla de stunder i livet när jag har umgåtts med andra människor och känt att den här stunden just nu, det är det som är livet. Och det bästa jag kan göra för att mota bort hotet om våldet är att leva. Att inte låta hotet begränsa mig och mitt liv. För livet är faktiskt till för att levas. Och bara genom att leva det, kan vi se till att världen inte blir mörkare än den bitvis redan är.

Det här inlägget postades i scout, sommar, tankar för dagen, tillbakablickar, wsj 2011. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s