fredagstankar: om soluppgångar i september

sunrise, helsingborg
En soluppgång från september 2013.

Den största anledningen till att jag gillar september är för att mina morgonrutiner då matchar soluppgången.

När jag går upp är det ljust, men solen har ännu inte gått upp, och när jag gjort mig i ordning i badrummet kan jag plötsligt ana en ljusrosa himmel i öster. När jag plockat fram min frukost brukar det synas några fluffiga, lila-rosa moln i ena ögonvrån när jag tittar ut genom fönstret. Och det bästa av allt; när jag sitter vid köksbordet och äter ser jag hur solens strålar först målar de kolsvarta skorstenarna på huset snett över, på andra sidan gatan, i guldskimrande koppar på ena sidan. Nästa sak som händer är att taket på huset mitt emot möts av solstrålarna. Dess röda takpannor är ömsom skimrande som om de vore gjorda av guld, ömsom matta av den kvardröjande daggen. Och när frukosten är uppäten och jag ska borsta tänderna gör jag det i solens första strålar på balkongen. Termometern kanske inte visar mer än 15 grader, men solen värmer och luften är skön att andas. Dagen kan börja.

Om jag är trött när klockan ringer, är det det här skådespelet, solens uppgång, som jag tänker på. Det gör mig glad. Lugn i hjärtat. Och då spelar det mindre roll att den mörka tiden på året anas vid horisonten. Så här långt har september levererat till hundra procent. Jag har fått uppleva två sådana har morgnar på lika många dagar. Jag hoppas det blir många fler, också i år.

Glad fredag allihopa!

Det här inlägget postades i de små sakerna, favoriter, höst, tankar för dagen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s