sommarpratarna 2016

Nu tänkte jag göra likadant som P1 gjort. Nämligen sammanfatta årets Sommar i P1!

För i år har jag faktiskt lyssnat på alla program. Japp. Det var inte planerat, men när jag efter den första dryga veckan lyssnat på alla som sänts såddes ett litet frö i mig. Fröet som grodde sa att ”du kan ju prova? Så länge det är roligt? Annars behöver du ju inte fortsätta.” Och sen fortsatte jag helt enkelt bara. Men visst, vissa perioder var det klurigt, när det var många program på rad som jag inte alls tyckte så mycket om. Som tur var hände det mest framåt andra halvan av säsongen och då hade jag börjat känna ett visst ansvar gentemot mitt projekt. Men, nog pratat om detta, vilka program tyckte jag då var bäst?

friday, midsummer's eve, karlskrona

För att komma med på min topplista ska programmet verkligen ha fångat mig. Efteråt ska jag ha känt att programmet var riktigt riktigt bra från början till slut. Med det som måttstock ser min topplista ut så här:

TOPPLISTAN: MINA FAVORITER FRÅN ÅRETS SOMMAR I P1
Ahmed Khan Mahmoudzada,
för att det grep tag i mitt hjärta från första stavelsen och sen höll sig kvar där. Det var hjärtskärande att höra berättelsen om hans flykt och det blev ännu mer så med tanke på situationen med EUs stängda gränser, som vi har idag.

Ingvar Carlsson,
för att han fick mig att skratta. Av alla program är det här det jag skrattat allra mest till. Jag fick också de kloka orden: ”lev som du lär, annars blir du inte en trovärdig ledare” med mig.

Tom Malmquist,
jag grät nästa hela tiden när jag lyssnade på det här programmet. Hans berättargrepp, att prata till hans fyra-åriga dotter Livia, funkade perfekt. Programmet var sorgset, vackert och klokt. Jag har också läst hans bok i sommar och du kan läsa mer om vad jag tyckte om den, här.

Gloria Ray Karlmark,
för uppmaningen att inte vara en del av den tysta majoriteten. Det här programmet känns extra viktigt att lyssna på i dagens samhällsklimat. Med lugn och saklig röst berättar Ray Karlmark varför det är så viktigt med civilkurage och varför även ett enkelt leende kan betyda så mycket.

Malou von Sivers,
för en tydlig röd tråd och en öm berättelse. Jag imponeras av von Sivers sätt att berätta om ett liv och en familj som innehåller så många ömma punkter och hennes sätt att acceptera och analysera den situation hon befunnit sig i.

Emil Jensen,
för poesin och leken med ord. Jag lyssnade på min första Emil Jensen-låt förra vinten, tack vare en kompis som hyllade honom och hans ord. Hans sommarprat var precis som en av hans låtar. Full av ord som har mer än en betydelse och som uppenbarar sig för mig som om jag hörde dem för första gången.

Maj Sjöwall,
om Ingvar Carlssons program var det första jag skrattade mycket under, är Maj Sjöwalls det andra. Jag hade inte väntat mig att hon skulle vara så rolig och jag tyckte om att hon lyckades hålla ihop programmet, trots att det bestod av flera olika historier. Det roligaste var när hon berättade om Frank Sinatra och det intressantaste var att höra henne berätta om hur hon och hennes make gjorde när de skrev böcker.

Johan Holmsäter,
som trogen Friskis & Svettis-medlem var det här programmet givet att lyssna på. Det var väldigt intressant att höra hur träning och hälsa ”slog igenom” hos den breda massan via F&S och vad grundtanken med Holmsäters filosofi är. Jag gillade särskilt att jag blev så himla träningspepp av att lyssna på programmet!

Carolina Klüft,
den svåra balansgången mellan vem du är och vad du gör var det som fångade mig. Klüft berättar om stort och smått på temat och gör mig lite klokare om något jag tycker är så himla klurigt; att hålla i sär mitt jag från min prestation. Jag behövde verkligen höra hennes ord: ”Du är inte din prestation”.

Anna Ternheim,
det här programmet hade mig fast från första stavelsen. Det här är en historia, om Ternheim och om hennes kärleksrelation till musiken, och som hon berättar den! Det är naket, rufft och ärligt. Och jag konstaterar åter igen att alla inte kan berätta en historia.

Ida Sjöstedt,
för hennes idéer om hur kreativitet, skapande och vår psykiska och fysiska hälsa hänger ihop. Och för hennes tankar bakom sättet hon driver sitt företag på.

Kerstin Ekman,
för att hon lyckas berätta en historia från början till slut på ett tema: levande musik, samtidigt som hon tar mig med genom hennes uppväxt och fortsatta liv.

Karin Bojs,
för att hon håller ihop programmet genom att berätta om både sitt liv och sin gärning. Det var oerhört intressant att få höra om hur hennes bok kom till och hur vetenskap blev hennes fokus.

wild raspberries
Förutom mina favoriter har det också funnits många program som varit oerhört intressanta och som gett mig nya insikter. De kvalar inte in på favoritlistan, men jag vill ändå inte lämna det här projektet bakom mig utan att nämna dem. Därför kommer här en bonuslista! Den innehåller ett helt gäng sommarpratare till som jag uppskattat att lyssna på samt mina korta spontana tankar efter programmen om vad det var som fångade mig.

TOPPLISTAN: GODBITARNA
Annika Lantz, mens och cancer.
Matias Varela, individen vs kollektivet plus musiken med powerballaderna.

Gunhild Stordalen, den tydliga röda tråden i historien, eventuell miss att hon inte är så tydlig med sina privilegier?
Johan Olsson, känslosamt om familjen.

Ulrika Rogland, rakt och tydligt, älskade inledningen och avslutningen med hänvisning till Murakami.
Markus Krunegård, för det om slumpen och alla om… som lett honom framåt.

Mikael Karlsson, för hans sätt att prata om musik och för att det handlade om att det bästa tillfället att våga är när allt känna bekvämt.
Sven Hagströmer, för tipsen om att välja en bra ledare när du söker jobb och för att det fortfarande är stort när en medelålders man säger att han är feminist (sorgligt nog). Lite svajigt, kanske pga livesänt?

Carola, för att det gjorde att jag fick en tydligare bild av människan bakom.
Emilia Lind, för orden ”investerar du i dig själv, investerar du även i andra” och ”du är inte det du går igenom, du är inte din sorg”.

Isabella Lundgren, för hennes sätt att prata om musik.
Maher Zain, för påminnelsen om att alla behöver någon som ser en.

Maja Hagerman, för att det är viktigt att tydliggöra det absurda i att vissa tror att det är skillnad på folk och folk.
Angelica Ström, för en intressant skildring av ett liv jag alls kan föreställa mig.

Janne Andersson, för ledarskapstankarna.
Silvana Imam, för att hon berättar om hur det är att höra hemma överallt och ingenstans, samtidigt.

Det här inlägget postades i favoriter, musique, sommar, summan av kardemumman. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s