om en av de bästa konserter jag varit på

laleh at kino, karlskrona
Laleh på Kino, juli 2006

Jag minns första gången jag hörde Lalehs låt Invisible (My song) för den slog an något i mig. Det var på ett tv-program och det var den första singeln från hennes debutplatta och jag föll pladask. Så sommaren året efter hennes debutsläpp var jag tillsammans med Ina och Sofia på Kino i Karlskrona för att gå på konsert med henne. Jag minns inte vem det var som föreslog det, men jag minns den där konsertkvällen som en enda varm mjuk boll i min mage.

Som 20-åring hade jag väl inte hunnit med så många konserter med artister som jag verkligen verkligen ville se. De gick nog att räkna på ena handen. Så den här var alltså speciell från början. För den här konserten ville jag verkligen se. Och jag minns att Laleh hade oss i publiken i sin hand från första tonen. Jag minns att hon fångade oss med sällan skådad elegans och äkthet redan då. Mot slutet av konserten (som hon för övrigt hade Stefan Sundström med som gäst på) satte hon sig vid pianot och under en ensam strålkastare spelade hon det hon beskrev som en persisk vaggsång, låten Der yek goshe, och jag har alltid älskat den låten lite extra mycket sen dess.

Eftersom jag inte visste så mycket om henne då var det främst hennes musik jag beundrade, men ju mer jag läst och hört om henne efteråt desto mer imponerad har jag blivit. Min beundran har växt eftersom jag mer och mer ser en artist som aktivt väljer att gå sin egen väg. Något hon har gjort från början eftersom hon var fast besluten att själv producera sitt debutalbum, vilket hon också gjorde. I våras när hon släppte den första singeln, låten Bara få vara mig själv, från sitt kommande album fick jag återigen den där välbekanta känslan i magen som jag får när jag hör en låt som träffar mig rakt i hjärtat.

När Laleh sedan annonserade sin höstturné ”Kristaller” tillsammans med sitt popband och sinfoniettan ”Modern Fantazias” (jag föreställer mig att det är typ som en symfoniorkester, men på deras hemsida beskriver de sig själva som en mix av ett band och en orkester) var jag så oerhört sugen på att gå på en av spelningarna. Och det är alltså vad jag och Lina ska göra ikväll! November är en klurig månad, men att få tillbringa i alla fall en av dess kvällar, i sällskap med en musiker och artist som jag beundrar och har gillat större delen av mitt vuxna liv, gör den lättare att bära.

Jag laddar inför kvällen genom att lyssna på min best of laleh-spellista. Gör det du med! För oavsett om du snart ska höra Laleh live eller inte är det alltid härligt att lyssna på hennes breda repertoar. Det är en av de sakerna jag tycker allra bäst om med henne.

Det här inlägget postades i favoriter, musique, påhitt, tillbakablickar, vinter. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till om en av de bästa konserter jag varit på

  1. Ping: stilla söndagar |

  2. Ping: stilla söndagar | tiggerifics

  3. Ping: konsert med laleh på malmö arena |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s