love trumps hate

love conquers all, helsingborg
Love survives everything <3

Hela bloggosfären fylldes av realtidsinlägg igår på grund av det amerikanska presidentvalet. Kanske alla bloggar utom min. Jag ville inte att mitt tusende inlägg skulle överskuggas av något annat. Jag kunde inte heller formulera mina tankar om det som hände i USA igår. Min hjärna är inte snabb i sin förmåga att formulera om känslor till ord.

När jag vaknade igår morse satte jag på radion det första jag gjorde, precis som jag gör alla morgnar. Sen stod jag och stirrade på mig själv med lätt öppen mun i badrumsspegeln för jag kunde bara inte förstå vad det var jag hörde. Opinionsmätningarna som jag bombarderats med nästan varje dag de senaste veckorna hade ju talat för en seger för Clinton, och här stod jag nu och hörde hur elektorerna i stat efter stat gick till Trump. Det kändes så oerhört märkligt. Vad var det som hände? Hur kunde en person som uttryckt sig rasistiskt, sexistiskt och homofobiskt bli vald till president i det som anses vara världens enda stormakt?

Morgonen gick i slow motion efter det. Det kändes som att jag stod med fötterna i cement rakt framför en olycka. Jag kunde inte titta bort, inte sluta lyssna på radion, inte sluta läsa nyhetssajternas liveuppdatering. Allt för att försöka förstå vad sjutton det är som händer. Och när jag och mina kollegor satte oss ner för vår gemensamma onsdagsfrukost sa min chef att ”Nu är det 100% klart”. Samtalsämnena brukar hagla tätt hos oss men igår var det ganska tyst förutom när vi diskuterade Trump och hans kommande roll i Amerika.

Jag kände mig oerhört bedrövad, detta trots att jag inte har några som helt kopplingar till USA eller kommer att påverkas särskilt mycket av deras val av president. Men ändå kändes det som att något sugit ut syret ur mina lungor och mitt blodomlopp. ”What the fucking fuck?!” snurrade i min hjärna. Men allt eftersom dagen gick och jag fortsatte följa nyheterna, om än mer sporadiskt, så började jag också förstå vad som hänt. Många har skrivit om hur de ser på Trump som president men jag vill särskilt rekommendera er att läsa tre av dem; Peter Wolodarski, Åsa Beckman och Timbuktu.

Jag vill också rekommendera er att läsa mina kompis Brittanys status på Facebook. Vi lärde känna varandra när vi båda pluggade i Nederländerna. Du hittar hennes inlägg här. Det sista jag gjorde igårkväll innan jag gick och lade mig var att lyssna på Clintons tal. Och det fick mig också att känna hopp. Hopp inför en framtid som faktiskt inte handlar om en person utan om ett helt land och i förlängningen om en hel värld. Så länge vi är fler som öppnar våra hjärtan och agerar kärleksfullt kommer vi alltid att övertrum(p)fa hatet och rädslan och mörket. Det gäller oavsett var i världen du befinner dig och oavsett vem som sitter på makten där. Så, let’s go, we’ve got work to do!

Annonser
Det här inlägget postades i tankar för dagen, vinter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s