söndagstankar

sunday sun, helsingborg
Det har varit soligt några timmar idag och då var det ungefär så soligt som på den här bilden från förra året.

Hej bloggen!
Det känns som att varje gång jag sätter mig ned (eller i alla fall de senaste veckorna) för att live-skriva de här tanke-inläggen och jag börjar fundera på vad jag ska skriva om, så landar jag tillbaka på samma tema; november. Och jag skulle vilja bara skriva ”Nooo, November no more”. För jag pallar inte mer. Det känns bara som en enda trötthet i min kropp just nu och jag vet inte längre vad den beror på.

Så i veckan som gick fick jag till slut bara dra slutsatsen att jaja, det är väl så just nu. Innan har jag kunnat skylla på valresultat, mens och omvälvande besked, men nu. Nu har jag inget, verkligen inget, att hänskjuta skulden till. Det känns som att min hjärna sover. ”Så, jag får väl bara dra en acceptansens suck och konstatera att det måste ha med månaden att göra då?” tänker jag.

Samtidigt sitter det en person inom mig som skriker ett högt och tydligt nej, i ren ilska, för jag vill inte skriva mer om november. Jag vill inte skriva mer om hur trött den här månaden gör mig och hur jag känner att min energi, min surt förvärvade energi, rinner som sand genom fingrarna. Nej. Jag vill inte.

Men så tänker jag samtidigt, att ja, vem är jag egentligen? Jag kan inte pressa fram ett peppigt inlägg idag. Trots att det är vad jag helst vill, så går det inte. Och det måste få vara okej att skriva så här osammanhängande och frustrerat om sakernas tillstånd också. Tillsammans med allt annat.

Så, ni som lessnat på mina sådana här inlägg, snälla hav överseende eller hoppa över detta, just idag. Jag återkommer med peppigare besked en annan dag! Idag behövde jag bara få blotta min mänsklighet en smula.

Det här inlägget postades i tankar för dagen, vinter. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till söndagstankar

  1. christin skriver:

    November suger. Kan verkligen känna igen mig i att inte kunna ta mig upp från det. Ville bara säga att det är okej. Mer än okej. Helt plötsligt har November gått över. Lovar. Kram!

  2. Ida skriver:

    Jag tycker det är fint och ärligt när ”mänskligheten” får lysa igenom. Sen är det så klart inte roligt när det är novembertungt! Snart går vi in i julmånaden december, så då kanske det finns lite mer (jule)ljus som tänds? Och så har vi ju vår eminenta bokklubb och fikagänget – jag ses hemskt gärna! Så kan vi vinterpeppa (ja, jag behöver i regel också en rejäl dos pepp för att ta mig igenom vintern) ihop! Kram fina du!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s