i torsdags: bokbönorna diskuterar tripprapporter av tone schunnesson

I torsdagskväll, alltså inte igår utan förra veckan, träffade jag min bokklubb!

Den här gången hade vi läst Tripprapporter av Tone Schunnesson. På baksidan av boken står det att den ”är en kompromisslös och poetisk resa in i en ung kvinnas mentala tillstånd.” Och det stämmer faktiskt väldigt bra. Vi får aldrig veta vad bokens jag heter, men vi är hela tiden med henne på de mentala tripper hon tar.
thursday, meeting with bokbönorna, helsingborg
Vi brukar vanligtvis prata på ganska lätt om böckerna vi läst, men den här gången gick det lite trögare. Som Ida sa ”det känns som att vi alla är lite avvaktande idag”. Och det stämde ganska bra. Jag kände mig själv ganska osäker på vad det var jag faktiskt hade läst. En tanke som slog mig var om det jag läser faktiskt händer på riktigt, i boken, eller om det bara händer i bokjagets huvud.

Som titeln antyder är det här en bok om person som är ganska långt nere i knark och fylla. På ett sätt är den väldigt destruktiv men som Sofia sa ”den romantiserar samtidigt inte det här tillståndet på något vis.” Här är det istället spyor och illamående och väldigt tydligt beskrivet vilka tveksamma handlingar dessa kemiska substanser leder till.

Det jag framförallt gillade var att bokens jag aldrig ber om ursäkt varken för sig själv eller för sitt beteende. När vi satt och pratade om boken kunde vi inte komma på någon annan bok med en kvinnlig huvudkaraktär som beter sig på det här viset. Och jag tycker att det är ganska befriande att det nu i alla fall finns en bok med en kvinnlig huvudperson som gör det.

Jag lyssnade på en podcast där Schunnesson säger att hon med den här boken, framförallt, ville pröva att hålla en väldigt tydlig ton genom hela berättelsen. Och det har hon verkligen lyckats med. Språket gör att du knappt hinner hämta andan innan nästa sak sker. Det är tydligt att det är det, plus det stilistiska, som för boken och storyn framåt.
tripprapporter av tone schunnesson
Jag som är ett fan av en riktigt bra berättelse, saknar något när det inte är det som driver en bok framåt. Det är helt enkelt en smaksak från min sida och därför känner jag mig inte lika imponerad av den här boken så som hypen kanske menar att jag borde vara. Jag är samtidigt väldigt glad att jag läst den och att vi läste den i bokklubben för jag tycker att den blev mer förståelig efter vår diskussion. Det här stycket ovan är inte representativt för bokens ton, men jag gillade verkligen den här miljöbeskrivningen. Jag ser den här platsen framför mig, jag står där och känner hur havet kastar sig mot mig. Och det gillade jag.
thursday, meeting with bokbönorna, helsingborg
Av mig fick den här boken ★★✶
och snittet för Bokbönorna blev 2,25 men det hittar jag inga bra stjärnor att illustrera med.


Vår förra träff med Bokbönorna:
I tisdags: bokbönorna diskuterar Ett liv för lite av Kristofer Ahlström

Annonser
Det här inlägget postades i böcker, påhitt, våren. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till i torsdags: bokbönorna diskuterar tripprapporter av tone schunnesson

  1. Ida skriver:

    En märklig läsupplevelse – men precis som du skriver är den ganska befriande och stundtals tycker jag att det är ganska vackert skrivet (eller ”på pricken” skrivet). Även om jaget befinner sig i en ganska ”oromantisk” vardag.

  2. Ping: i torsdags: bokbönorna diskuterar sommaren utan män av siri hustvedt |

  3. Ping: bokbönorna läser de polyglotta älskarna av lina wolff |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s