ölandssången av tove folkesson

Hej och glad söndag!
Idag vill jag tipsa er om en bok. Eller, egentligen vill jag tipsa er om en trilogi, men just idag är det den sista delen jag vill berätta om. Den heter Ölandssången och är skriven av Tove Folkesson. De andra två delarna heter Kalmars jägarinnor och Sund. Jag har skrivit om dem också, du hittar det här och här. De finns en bit ner, så ni får scrolla lite.

Men, nog om det, nu är det dax att skriva om Ölandssången.
ölandssången av tove folkesson
Eva, en gång jägarinna från Kalmar och därefter student i Stockholm, är tillbaka i sina hemtrakter.
ölandssången av tove folkesson
Hon har åkt till Öland för att hälsa på sin mormor Stickan och för att ta reda på var hon egentligen kommer ifrån och vad det arvet har gett henne.
ölandssången av tove folkesson
ölandssången av tove folkesson
Mellan raderna anar jag att Eva nog har nått en punkt där hon behöver sätta sig själv i första rummet. Något, som jag inte alltid upplevde att hon gjorde i de två första böckerna.
ölandssången av tove folkesson
ölandssången av tove folkesson
Den Eva vi möter har fått ordning på sitt liv på fastlandet, men det är ändå något hon saknar. Hon har frågor om sin familj och de söker hon svaren på. Berättelsen utspelar sig geografiskt i hennes barndoms miljöer, men rör sig tidsmässigt framåt och bakåt i hennes barndoms historia.
ölandssången av tove folkesson
Den enda som verkar finnas att prata med, om det hon vill veta, är hennes mormor. Och de människor hon stöter på i närheten, men de är för det mesta högst ovilliga att svara på hennes frågor.ölandssången av tove folkesson
Gravstenarna på kyrkogården säger både allt och inget.
ölandssången av tove folkesson
Och kanske finns det inget givet svar på frågorna som Eva ställer.

Det jag gillar bäst med boken är språket och att Eva, även som vuxen, tillåts vara förvirrad. Okej, att hon fått ordning på livet, men det innebär inte att allt alltid känns säkert och glasklart. Det återkommer i alla tre böckerna och jag tycker att det är en styrka. Med Ölandssången tycker jag att Tove Folkesson avslutar historien om Eva på ett mycket fint vis.
ölandssången av tove folkesson
Det här stycket sammanfattar boken väldigt väl. Jag känner igen mig själv i det också. ”You have to know where you’ve been, to know where you’re going”. Den jag är idag är en sammansättning av allt jag tidigare varit med om. Och det är viktigt att komma ihåg.

Annonser
Det här inlägget postades i böcker, våren. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s