torsdagstankar

thursday, sunrise, helsingborg
Jag ser aldrig soluppgångarna längre. Solen går upp så tidigt och det är så ljuvligt att det aldrig blir mörkt (säger jag inte när jag måste gå och lägga mig, men alla andra gånger på dygnet). Igår var det årets ljusaste dag. Dagen var längre än natten. Sommarsolståndet was here. En dag som oftast går mig obemärkt förbi.

Den här veckan har gått så fort och jag vill bara skrika, vänta stopp, hallå?! jag hinner inte med. Försöker istället andas djupt, för det är inte socialt accepterat att skrika ut sin frustration över tidens gång, på allmän plats. Det är för övrigt inte socialt accepterat att skrika på allmän plats alls. Med några få undantag.

Det är så konstigt, för förra veckan, stönade jag över att det var en fem-dagars-arbetsvecka. Minns ni? Och nu är det en fyra-dagars igen och jag gnäller. Livet är allt bra märkligt. I alla fall om du, som jag, har ett känsloliv som svänger snabbare än en berg-och-dalbana. Jag som inte ens gillar berg-och-dalbanor och så har jag en inbyggd. Huh, who would have known?!

Nu är det i alla fall snart helg igen, oavsett om jag hunnit med eller inte. Hejdå!

 

Annonser
Det här inlägget postades i sommar, tankar för dagen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s