några ord om hashtaggen #metoo

De senaste dygnen har flödena på mina sociala medier svämmat över av hashtaggen #metoo (på svenska: jag med). Den startades av skådespelaren Alyssa Milano som en uppmaning till kvinnor att berätta om sexuella trakasserier och övergrepp som de har varit utsatta för.

Först tänkte jag att nej, inte har väl jag blivit utsatt för något sånt? Sen tänkte jag, nej, det var väl inte så illa? Och när den tanken slog mig publicerade jag också ett inlägg på Facebook med hashtaggen #metoo. Det som skrämde mig var att jag nästan genast kom på situationer där jag känt mig obekväm men att jag var snabb med att bagatellisera dem för mig själv. Det om något sa mig att jag visst varit med om händelser som inte varit okej. Och då kändes det självklart att visa det.

Personerna som agerade i de situationerna kanske inte tänkte så mycket mer på sitt agerande, men eftersom jag minns dem så tydligt innebär det att jag reagerade på dem. Jag kände mig obekväm. Jag har känt mig obekväm. Jag känner mig obekväm. Det är inte en enstaka händelse som får mig att också skriva #metoo. Det är flera stycken. Och det värsta är att min hjärna hela tiden kommer på fler.

Hashtaggen visar att det jag upplevt, upplever, så gott som dagligen, under större delen av mitt liv, verkar vara en nyhet för många av motsatt kön. Många reagerar med förvåning och medkänsla. Att de reagerar med förvåning gör mig bestört. För hur kan detta undgå någon? tänker jag eftersom de här händelserna (eller rädslan för dem/hanteringen av dem) i så stor utsträckning påverkar min verklighet. Varje dag. Dygnet runt. Året om. Till och med när jag umgås med människor jag anser mig stå nära.

Medkänslan känns å ena sidan bra. Att få uppmärksamhet och bli lyssnad på borde vara standard oavsett vad du berättar. Men så ser det tyvärr inte ut. Men å andra sidan hoppas jag att de som uttryckt sin medkänsla inte stannar där. Jag hoppas att de agerar. Att de är mer uppmärksamma nästa gång. På sig själva, på sina vänner, på män(niskor) runt omkring. Säg ifrån. Fråga. Och framförallt: lyssna på dina medmänniskor som berättar. För när det kommer till upplevelser som återberättas under hashtaggen #metoo har de som berättar tolkningsföreträde.

När en kvinna berättar om sina upplevelser av sexuella trakasserier och övergrepp, och den hälften av jordens befolkning som identifierar sig med henne, alla virtuellt nickar instämmande, då har det redan gått för långt.

Annonser
Det här inlägget postades i höst, tankar för dagen. Bokmärk permalänken.

En kommentar till några ord om hashtaggen #metoo

  1. Ping: fredagstankar |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s