bokbönorna läser väggen av marlen haushofer

Förra veckan hade jag och min bokklubb träff, så den här veckan kommer ett inlägg om det.
väggen av marlen haushofer
Till den här gången hade vi läst Väggen av den österrikiska författaren Marlen Haushofer. Den handlar om en kvinna som följer med sin kusin och hennes man till deras jaktstuga i bergen. När hon går och lägger sig den första kvällen är hon ensam i huset och när hon vaknar nästa morgon är hon fortfarande ensam. Hon bestämmer sig för att gå ut och leta efter sina släktingar och styr stegen mot värdshuset i den närmaste byn. På vägen dit går hon rakt in i en genomskinlig vägg och kommer inte vidare. På andra sidan väggen ser hon att människor och djur är döda. Hon går då tillbaka till huset och och får snart sällskap av hunden Lo, en katt och en ko. Med dem som sin nya familj försöker hon överleva och skapa en ny tillvaro.
väggen av marlen haushofer
Det som fascinerar mig med den här berättelsen är att det egentligen inte händer något. Vi får följa en kvinna som försöker överleva i värld där hon tror sig vara ensam kvar. Eller? För redan från början finns en gnagande känsla av att något ska hända, eller att något har hänt. En del av mina bokklubbskollegor tyckte verkligen om, och levde sig in i, den här boken. Andra upplevde den som frustrerande eftersom det inte fanns några direkta intriger.

Boken börjar med att hon talar om att hon bestämt sig för att sätta sig ner och skriva en Redogörelse över det hon har varit med om. Hon säger att hon inte skriver för att hon tycker om det, utan för att hon inte ska förlora förståndet under de långa mörka vintermånaderna. Som läsare får jag följa hennes upplevelse från början, samtidigt som hon låter reflektioner om saker som hänt, men som vi inte fått berättade för oss än, smyga in i texten. Jag tror att det är det som ger texten sitt driv.

Det jag upplevde som svårast är att boken inte är indelad i kapitel. Enligt översättarens efterord var inte heller originalet uppdelat i kapitel. Att den inte är uppdelad i kapitel gör att det är svårt att veta när en kan ta paus. Jag upplevde boken som ett flöde av ord som kom och som jag inte kunde stoppa och det skapar, som översättaren också nämner i efterordet, en klaustrofobisk stämning, en känsla av instängdhet. Även om det gör det jobbigt att läsa, och jag inte är så förtjust i det, kan jag se att det bidrar till berättelsens ton. Och det gör det trots allt intressant.
väggen av marlen haushofer
Bokens tema är existentiellt. Vi pratade mycket om att den ställer frågan om vad som egentligen är viktigt, på sin spets. Och att det på ett sätt kändes så märkligt att hon bara accepterade sin plats. Läs den! Den har verkligen stannat kvar hos mig, även om jag tyckte den bitvis var svår att ta sig igenom.
thursday, bookclub at mia's, helsingborg
Jag gav boken ★★★✭☆☆ (3,5 av 5)
Och snittbetyget för Bokbönorna blev ★★★☆☆ (3 av 5)


Du kan läsa om vår förra träff med Bokbönorna här:
Bokbönorna diskuterar Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen

Detta inlägg publicerades i böcker, våren. Bokmärk permalänken.

En kommentar till bokbönorna läser väggen av marlen haushofer

  1. Pingback: bokbönorna läser ett jävla solsken av fatima bremmer |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s