en midsommarhelg på costa brava-kusten, del I

När börjar egentligen sommaren? Jag har nog alltid tänkt att den börjar vid midsommar. Därför känns det logiskt att börja berätta om årets sommar därifrån. Trots att sommaren rent vädermässigt kom betydligt tidigare i år.
thursday, calella de palafrugell, spain
I alla fall. Torsdagen före midsommarafton gick jag upp svintidigt för att kunna lägga mina ögon på den här utsikten samma kväll. Och det var det utan tvekan värt!
thursday, calella de palafrugell, spain
Jag åkte till Costa Brava-kusten, norr om Barcelona, för att hälsa på mina föräldrar på deras semester. Vi har varit här, hela familjen, under många år av min uppväxt så jag hade varma känslor med mig i maggropen. Väldigt få saker har faktiskt förändrats (innerst inne) men en sak som har ändrats är att vi numera delade på ett gäng friterade bläckfiskringar med citron som förrätt, nästan varje kväll.
friday, midsummer's eve, the view, mediterranean sea, calella de palafrugell
friday, breakfast, calella de palafrugell
På själva midsommarafton vaknade vi till dis och ljummen vind. Vi gick och handlade bröd och sen dukade vi upp frukosten. Vi är bra på frukost i min familj. Jag hade saknat smaken av de där små yoghurtarna och både osten och korven smakar på något märkligt vis godare här. Kanske för att jag förutom hungern också kryddar dem med minnen.
friday, midsummer's eve, at the salvador dali museum, figueres
friday, midsummer's eve, at the salvador dali museum, figueres
Efter frukost tog jag, Mama och Papa, bilen till Figueras och Salvador Dalis museum som ligger i stadens gamla teater. Men först: getostsallad och en fanta citron! De höll på med ett vägarbete en bit nedåt gatan från där vi satt, så när vi gick därifrån var vi täckta av ett fint fint lager stendamm. Samtidigt var det värt det, för det blåste lite där vi satt och det var ljuvligt i middagshettan.
friday, midsummer's eve, at the salvador dali museum, figueres
Det är mer än 15 år sedan jag var på Dali-museet här första gången och det var lika häftigt som jag minns det. Dali är min favoritsurrealist och jag slutar aldrig fascineras, fastän han varit död i nästan 30 år. Hans mest kända tavla är Minnets beständighet men på hans museum finns också en mängd installationer och skulpturer. Till exempel den här ovan, regntaxin. Det ena verket märkligare än det andra. Han var verkligen en excentriker, så pass att han till och med ligger begravd i sitt eget museum.
friday, midsummer's eve, at the salvador dali museum, figueres
friday, midsummer's eve, at the salvador dali museum, figueres
Den här gången gick det också att se ett gäng fotografier av Dali. De hade tagits av Robert Whitaker mellan 1967 och 1972. Att Dali var en linslus har aldrig varit tydligare.
friday, midsummer's eve, at the salvador dali museum, figueres
När vi knatat igenom museet bad jag Papa fota mig utanför. Jag har en exakt likadan bild från förra, och alltså första, gången som jag var här. Det är några år som skiljer bara.

För att fylla på energinivåerna, och kyla ned oss i den katalanska hettan, käkade vi varsin glass. Vi hittade ett ställe som ligger bara lite till höger ur bilden ovan. Där kunde vi sitta med vår glass en stund och pusta ut innan vi tog bilen hem igen.
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
Det här var ju midsommarafton så på kvällen gick vi ut och åt. Men först, ett foto på oss, på vägen dit. Här syns det verkligen att det är en klippig by, inget är rakt, allt lutar. Till och med horisonten eftersom jag inte lyckades palla upp kameran med horisonten horisontell. Hehe, det får vara en del av charmen. Det och motljuset.
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
I alla fall, middag! Andra kvällen och vi fortsatte trenden med friterade bläckfiskringar med citron att dela på till förrätt. Jag vill minnas att det var de här jag tyckte bäst om, av alla vi käkade. Eller kanske var det de här som Mama och Papa gillade bäst?
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
Och sen till huvudrätt, paella marinera, med skaldjur och musslor och grejer. Varianten kommer härifrån och den smakar liksom godast här. Kvällen var ljum, och lite sval. Runt oss knallade katalaner, som var här över helgen, blandat med turister. Människor i alla åldrar som satt på kanten av strandpromenaden och servitörerna som susade mellan borden bara två meter därifrån. Folklivet!
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
Vi avslutade kvällen med efterrätt. Från ovan, en färskost-historia (vill jag minnas) med honung och nötter, jordgubbar och vispad grädde och så till sist, crema catalana. Efter det somnade vi ovaggade. Eller i alla fall jag.

Detta inlägg publicerades i äta bör man annars dör man, sommar, utflykter och äventyr. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till en midsommarhelg på costa brava-kusten, del I

  1. Pingback: en midsommarhelg på costa brava-kusten, del II |

  2. Pingback: en midsommarhelg på costa brava-kusten, del III |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s