En torsdag i juli, när jag fortfarande hade semester, var jag och hälsade på ett par kompisar i Limhamn i Malmö. De bjöd mig på äpplepaj när jag kom, med vaniljsås, och vatten smaksatt med mynta och björnbär. Värmen var på det som skulle visa sig vara början av dess absoluta topp. Det kändes som att min kropp gått från fast till flytande form av solens strålar. Hela mitt jag aggregerade från en form till en annan. En ovan känsla att uppleva i Sverige.
Vi pustade i skuggan, underhöll deras dotter, lyfte på armarna när det blåste. Och så gick vi och badade. Såklart. Blev kompis med stenstrandens hund, kastade bollar, letade fina stenar och rester av gamla kakelplattor, simmade i det svala havet. Sommaren 2018, jag kan inte minnas senaste gången jag badade så här mycket. I Sverige. Inte bara för att jag ville utan för att jag var tvungen. För att låta min flytande kropp känna sig hemma i ett annat flytande element.
När det fortfarande inte var svalt, men vi var hungriga och det var middagstid, då gick vi till Mastio och åt pizza. Jag hade hittat dem på instagram och frågade om vi inte kunde gå dit. Och så visade det sig att det var en av mina vänners favoritställe. Så bra tajming! Vi delade på två olika pizzor: en röd och en vit. The New Red med San Marzanotomat, säsongsgrönsaker, scamorza, rostat bovete, pepprig senapskrasse, rökig olivolja, vitlök och kaprisolja. Och så Holy Berry med creme fraiche, taleggio, bakad spetskål, gul tomat- och chilisås, picklade svarta vinbär, mynta och krutonger. Allt var gott! Gå hit om ni kan.
🍕🍕🍕
splendiferouslytiggerific.wordpress.com 
Pingback: en helg med kärntruppen |