en torsdag i somras: pizza på mastio

thursday, pizza, the new red, for dinner at mastio, ön, limhamn, malmö
thursday, pizza, holy berry, for dinner at mastio, ön, limhamn, malmö
En torsdag i juli, när jag fortfarande hade semester, var jag och hälsade på ett par kompisar i Limhamn i Malmö. De bjöd mig på äpplepaj när jag kom, med vaniljsås, och vatten smaksatt med mynta och björnbär. Värmen var på det som skulle visa sig vara början av dess absoluta topp. Det kändes som att min kropp gått från fast till flytande form av solens strålar. Hela mitt jag aggregerade från en form till en annan. En ovan känsla att uppleva i Sverige.

Vi pustade i skuggan, underhöll deras dotter, lyfte på armarna när det blåste. Och så gick vi och badade. Såklart. Blev kompis med stenstrandens hund, kastade bollar, letade fina stenar och rester av gamla kakelplattor, simmade i det svala havet. Sommaren 2018, jag kan inte minnas senaste gången jag badade så här mycket. I Sverige. Inte bara för att jag ville utan för att jag var tvungen. För att låta min flytande kropp känna sig hemma i ett annat flytande element.

När det fortfarande inte var svalt, men vi var hungriga och det var middagstid, då gick vi till Mastio och åt pizza. Jag hade hittat dem på instagram och frågade om vi inte kunde gå dit. Och så visade det sig att det var en av mina vänners favoritställe. Så bra tajming! Vi delade på två olika pizzor: en röd och en vit. The New Red med San Marzanotomat, säsongsgrönsaker, scamorza, rostat bovete, pepprig senapskrasse, rökig olivolja, vitlök och kaprisolja. Och så Holy Berry med creme fraiche, taleggio, bakad spetskål, gul tomat- och chilisås, picklade svarta vinbär, mynta och krutonger. Allt var gott! Gå hit om ni kan.
🍕🍕🍕

Annonser
Publicerat i äta bör man annars dör man, påhitt, sommar | Lämna en kommentar

en midsommarhelg på costa brava-kusten, del I

När börjar egentligen sommaren? Jag har nog alltid tänkt att den börjar vid midsommar. Därför känns det logiskt att börja berätta om årets sommar därifrån. Trots att sommaren rent vädermässigt kom betydligt tidigare i år.
thursday, calella de palafrugell, spain
I alla fall. Torsdagen före midsommarafton gick jag upp svintidigt för att kunna lägga mina ögon på den här utsikten samma kväll. Och det var det utan tvekan värt!
thursday, calella de palafrugell, spain
Jag åkte till Costa Brava-kusten, norr om Barcelona, för att hälsa på mina föräldrar på deras semester. Vi har varit här, hela familjen, under många år av min uppväxt så jag hade varma känslor med mig i maggropen. Väldigt få saker har faktiskt förändrats (innerst inne) men en sak som har ändrats är att vi numera delade på ett gäng friterade bläckfiskringar med citron som förrätt, nästan varje kväll.
friday, midsummer's eve, the view, mediterranean sea, calella de palafrugell
friday, breakfast, calella de palafrugell
På själva midsommarafton vaknade vi till dis och ljummen vind. Vi gick och handlade bröd och sen dukade vi upp frukosten. Vi är bra på frukost i min familj. Jag hade saknat smaken av de där små yoghurtarna och både osten och korven smakar på något märkligt vis godare här. Kanske för att jag förutom hungern också kryddar dem med minnen.
friday, midsummer's eve, at the salvador dali museum, figueres
friday, midsummer's eve, at the salvador dali museum, figueres
Efter frukost tog jag, Mama och Papa, bilen till Figueras och Salvador Dalis museum som ligger i stadens gamla teater. Men först: getostsallad och en fanta citron! De höll på med ett vägarbete en bit nedåt gatan från där vi satt, så när vi gick därifrån var vi täckta av ett fint fint lager stendamm. Samtidigt var det värt det, för det blåste lite där vi satt och det var ljuvligt i middagshettan.
friday, midsummer's eve, at the salvador dali museum, figueres
Det är mer än 15 år sedan jag var på Dali-museet här första gången och det var lika häftigt som jag minns det. Dali är min favoritsurrealist och jag slutar aldrig fascineras, fastän han varit död i nästan 30 år. Hans mest kända tavla är Minnets beständighet men på hans museum finns också en mängd installationer och skulpturer. Till exempel den här ovan, regntaxin. Det ena verket märkligare än det andra. Han var verkligen en excentriker, så pass att han till och med ligger begravd i sitt eget museum.
friday, midsummer's eve, at the salvador dali museum, figueres
friday, midsummer's eve, at the salvador dali museum, figueres
Den här gången gick det också att se ett gäng fotografier av Dali. De hade tagits av Robert Whitaker mellan 1967 och 1972. Att Dali var en linslus har aldrig varit tydligare.
friday, midsummer's eve, at the salvador dali museum, figueres
När vi knatat igenom museet bad jag Papa fota mig utanför. Jag har en exakt likadan bild från förra, och alltså första, gången som jag var här. Det är några år som skiljer bara.

För att fylla på energinivåerna, och kyla ned oss i den katalanska hettan, käkade vi varsin glass. Vi hittade ett ställe som ligger bara lite till höger ur bilden ovan. Där kunde vi sitta med vår glass en stund och pusta ut innan vi tog bilen hem igen.
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
Det här var ju midsommarafton så på kvällen gick vi ut och åt. Men först, ett foto på oss, på vägen dit. Här syns det verkligen att det är en klippig by, inget är rakt, allt lutar. Till och med horisonten eftersom jag inte lyckades palla upp kameran med horisonten horisontell. Hehe, det får vara en del av charmen. Det och motljuset.
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
I alla fall, middag! Andra kvällen och vi fortsatte trenden med friterade bläckfiskringar med citron att dela på till förrätt. Jag vill minnas att det var de här jag tyckte bäst om, av alla vi käkade. Eller kanske var det de här som Mama och Papa gillade bäst?
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
Och sen till huvudrätt, paella marinera, med skaldjur och musslor och grejer. Varianten kommer härifrån och den smakar liksom godast här. Kvällen var ljum, och lite sval. Runt oss knallade katalaner, som var här över helgen, blandat med turister. Människor i alla åldrar som satt på kanten av strandpromenaden och servitörerna som susade mellan borden bara två meter därifrån. Folklivet!
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
friday, midsummer's eve, calella de palafrugell
Vi avslutade kvällen med efterrätt. Från ovan, en färskost-historia (vill jag minnas) med honung och nötter, jordgubbar och vispad grädde och så till sist, crema catalana. Efter det somnade vi ovaggade. Eller i alla fall jag.

Publicerat i äta bör man annars dör man, sommar, utflykter och äventyr | Lämna en kommentar

sommarpratarna 2018, del I

monday, calella de palafrugell
Semestern kom och jag gav mig hän och sen hade semestern gått. Trots min skrivlängtan har jag nästan inte skrivit något alls. Däremot har jag lyssnat en hel del, särskilt på Sommar i P1. Nu har (mer än) den första halvan av programmen sänts. Här kommer en lista på de program jag hittills tycker har varit intressanta på olika vis.

Trots att jag inte ens har lyssnat på alla program än, har jag redan lyssnat på det som jag kommer rekommendera när folk frågar. Särskilt om de bara är beredda att lyssna på ett enda. Då kommer jag säga: ”Lyssna på Katarina Wennstam. Hon gör årets viktigaste program.”

Och resten av listan kommer här, utan inbördes ordning:
Kaj Linna
Ahmed Abdirahman
Anna Throne-Holst
Elin Olofsson
Marko ”Markoolio” Lehtosalo
Åsa Wikforss
Anders Thornberg
Peder Fredricson
Maria ”Vildhjärta” Westerberg

Publicerat i musique, sommar | Lämna en kommentar

längtans obändiga kraft

Hej bloggen!
Jag tog visst semester från dig också, trots att du egentligen inte är något jag behöver semester ifrån. Du är ju mitt hjärtas glädje. Men kanske? tydligen? behöver även du vila ibland. Oavsett anledning, så sitter jag här igen. Jag börjar jobba idag, och mina jobbmorgnar brukar börja med att jag skriver några rader här. Och som den rutinberoende person jag är är det alltså därför jag är här. Vi börjar den här återfödelsen? återkomsten? fortsättningen! med några rader jag skrev innan semestern. Alltså för en dryg månad sedan. Kanske känner någon där ute igen sig i mina tankar? Det vore fint.

sunday, lush green in pålsjö forest, helsingborg

Ibland undrar jag om inte semestern är som allra bäst så här de dagarna innan den börjar. När allt fortfarande ligger framför. Möjligheterna känns oändliga. När längtan fortfarande känns så starkt i mitt bröst att jag omöjligt förstår hur den får rum där inne tillsammans med alla livsnödvändiga organ. Den brummar och bultar. Gör att mina lungor fylls med extra syre.

Jag vill skriva att jag aldrig längtat så mycket efter semestern som jag har gjort i år. Men det är inte sant. Jag längtar alltid lika mycket efter ledighet. Och kanske är det med den där längtan precis som med semestern, den är bäst precis på gränsen. Innan det jag längtar efter inträffar. Allt känns skarpare, klarare, precis innan det händer. Som blixtnedslaget före åskdundret.

I längtan kan jag leka med tanken på allt jag ska göra. Allt som kommer hända. Allt lugn och all sinnesro jag ska känna. Oftast blir det inte ens hälften så som jag tänkt. Men det brukar bli bra ändå. Och min längtan, mina tankelekar, skänker mig glädje i stunden. Och då har jag i alla fall varit glad då, även om jag inte är det sen. Eller efteråt.

Publicerat i sommar, tankar för dagen | Lämna en kommentar

några grejer bara

Sommaren har mig i sitt grepp och jag sitter mer på andra platser, gör mer andra saker, än sitter vid datorn och är inomhus. Jag har vant mig vid den genomträngande värmen som omsluter min kropp, får mina blodådror att svullna, krypa upp till ytan för att svalka sig. De ser nästan ut att spränga hudbarriären.

Det enda jag längtar efter är att skriva. Och efter en semester som i år är mer på mina villkor. Tills det är dax för det (och det är mycket nära nu) vill jag tipsa om två grejer på temat skrivande.

sjön
Julia har börjat skriva i sin sommardagbok igen. Hon lockar, läskar, min skrivlust ännu mer den här sommaren än förra. Bild från Julias blogg.

7931d8c6-c13b-454a-ad91-b059b27c5927
Flora är på semester med sin brokiga familj i södra Frankrike. Varje dag delar hon med sig av en betraktelse, som en semesterdagbok. Den här är min favorit så här långt. Bild från Floras blogg.


Som bonustips, och som inte alls har med skrivande att göra, kan jag berätta att det kommit nya avsnitt av GLOW. Min mest oväntade favvoserie som handlar om ett gäng kvinnliga wrestlers i 80-talets Los Angeles. Den finns på Netflix.

Publicerat i sommar, tankar för dagen | 2 kommentarer

boktips: simon vs. the homo sapiens agenda av becky albertalli

Sommartider är lästider, och sommarlov har alltid varit mina läslov, även om bokhandlarna de senaste åren försökt göra höstlovet till ett läslov. En i och för sig god föresats, men för mig blir det ändå bara en lite blekare kopia av det starkare originalet. Så eftersom sommaren är läsandets tid anser jag att den också passar utmärkt för boktips (fast boktips blir aldrig omoderna, förresten). Och här kommer ett!
simon vs. the homo sapiens agenda by becky albertalli
Simon vs. the Homo Sapiens Agenda handlar om Simon. Han är en charmig och blyg tonåring, lite gänglig så där, som vi möter när han går näst sista året i high school. Och han har en stor hemlighet, han är nämligen gay.
simon vs. the homo sapiens agenda by becky albertalli
Sedan några månader tillbaka har han, via skolans skvallerblogg, en tumblr som heter Creeksecrets, börjat mejlväxla med en person på skolan som också är gay. De vet inte vem den andra är, och de är båda ibland ganska noga med att inte låta den andra kunna räkna ut det. Men Simon är en jäkligt nyfiken person och vill nog innerst inne veta, för han drömmer om att kunna visa sin kärlek.

Däremot vill han göra det på sina egna villkor. En dag glömmer han logga ut från det speciella mejlkontot han skapat, för att kunna skriva till Blue, och blir sedan konfronterad av en annan klasskompis, Martin, som utpressar honom. Martin vill ha Simons hjälp, annars kommer han berätta för hela skolan att han är gay. Och för en tonåring är det här något av det värsta som kan hända, särskilt eftersom Simon inte vill att Martin ska hänga ut Blue.
simon vs. the homo sapiens agenda by becky albertalli
Den här boken är en perfekt amerikansk ung vuxen roman. Författaren har lyckats fånga Simons finurligheter och honom och hans kompisgäng och hur knepiga relationerna mellan dem är ibland. Jag flöt genom berättelsen på ett mycket behagligt vis. En grej jag gillar är att Simon funderar mycket kring att en person som gillar personer av samma kön, som alltså är homosexuell eller lesbisk, måste komma ut. Varför det? Personer som gillar personer av motsatt kön behöver ju inte göra det?

Sammanfattningsvis är det här en mycket gullig historia. Så gullig att den har blivit film. Då är den, antagligen för att titeln anses för lång, omdöpt till Love, Simon. Jag har inte sett filmen, men gissar att den nog är bra förströelse. Som vanligt är jag dock tvärsäker på att boken är bättre. Och boken kan du till exempel läsa samtidigt som du äter frukost på balkongen.
saturday, breakfast, balcony, helsingborg
Johanna Lindbäck på Bokhora har också skrivit en rad om den här pärlan till bok. Kolla här.

Det finns också en fristående uppföljare som handlar om Leah, en av kompisarna från Simons gäng. Den heter Leah on the off beat och var bra, men inte lika bra som den här. Jag blev också ett litet uns besviken på den boken eftersom Leah är en av mina favvokaraktärer i den här berättelsen.

Publicerat i böcker, våren | Lämna en kommentar

torsdagstankar

tuesday, calella de palafrugell
Hej!
Jag har varit på resande fot över midsommarhelgen. Efter tolv timmars resa steg jag in genom min dörr sent i tisdagskväll. Igår var jag tillbaka på jobbet som vanligt och jag fick nästan nypa mig själv för att tro att semestern ens hänt. Vardagen trummar på ganska snabbt igen, trots allt.

När jag åkte härifrån kändes det inte som sommar längre. Eller jo, men det kändes som en ganska kylig svensk sommar, särskilt efter den oväntade förhögsommaren som maj bjöd på. Därför kändes det jäkligt gött att jag åkte till Costa Brava i Spanien med minst +25 grader och sol. Och som en välkommen hem-bonus verkar det varmare sommarvädret ha återvänt hit nu!

Häromdagen slog det mig, jag antar att det var midsommarhelgen som fick jag att börja fundera, att sommaren är här nu. Det finns inget mer att vänta på. För nu är sommaren här! Efter midsommar finns det liksom inget att deala om längre. Då är det verkligen sommar. Oavsett väder. Nu gäller det att njuta, tänker jag. Därför är jag så glad över att jag kunnat äta frukost på balkongen två morgnar på raken. För det gör jag (nästan) bara på sommaren.

Publicerat i sommar, tankar för dagen | 2 kommentarer