några dagar i helsingborg + sju dagar i karlskrona

Det känns som att min lugna semester börjat på riktigt först nu. Även om jag slappnade av redan på Kreta visste jag att det skulle bli fulle rulle när jag väl kom hem och mer om det blir det alltså nu. Idag ska vi alltså recappa lite. Häng på!
morning view, helsingborgme, helsingborg
Jag kom hem från Kreta för drygt 2,5 vecka sedan. Vädret här var då nåt helt annat än den ljuva värme vi har nu och som jag hade haft när jag var iväg.
rain, helsingborg
Men morgonpromenader i regn är ändå inte så pjåkigt. Svensk sommar i ett nötskal!
me, on the train
Efter några dagars uppackande, tvättande och pausande i Helsingborg satte jag mig på tåget österut.
the view, karlskronarainbow, karlskrona
Målet var Karlskrona där jag och mina systrar hade några dagar på oss att förbereda inför…
our 80th birthday party, karlskrona
vårt gemensamma 80-års kalas! Vi fyller nämligen allihopa jämt i år och bestämde oss för att fira detta ihop i päronens trädgård.
our 80th birthday party, karlskrona
Under festen hade vi ett gäng engångskameror utplacerade så så fort de är framkallade blir det inlägg här på bloggen!
breakfast, karlskronafika, karlskrona
Jag stannade några dagar extra efter kalaset och mös med nästan hela familjen. Det åts frukost ute, vi fikade två gånger om dagen på en del av efterrätterna som blev över från 80-årsfesten, det badades och lästes och sovs. Och så hade vi ju lite grann att städa också!
karlskrona <3
Innan jag åkte tillbaka till Helsingborg bjöd Karin mig på en åktur i sin nya bil. En gullig guldig sak som tog oss upp till stauns bästa utsiktsplats; Bryggareberget. Ta er hit om ni har vägarna förbi!

Publicerat i äta bör man annars dör man, sommar, påhitt | Lämna en kommentar

mina minnesbilder om attentatet på utöya

Jag minns fortfarande första gången jag hörde om attentatet på Utöya. Det var på kvällen efter min första intensiva dag av förberedelser inför Världsjamboreen och jag låg i tältet bredvid Elina. Precis innan vi ska sova säger hon ”min mamma säger att det är en galning som har skjutit ihjäl en massa barn på en ö i Norge. Det är så hemskt, jag kan inte sova när jag tänker på det.” Och jag minns hur jag, sömndrucken och trött, svarar henne ”Va? Nej! Det kan inte vara sant. Men tänk inte på det nu. Sov istället.”

Tidigare på dagen har jag, i en tillfällig paus, scrollat Dagens Nyheter på nätet och säger plötsligt högt: ”Det har tydligen varit en stor explosion i centrala Oslo.” Min kollega Anders, som bor och arbetar där, lyfter huvudet och säger: ”Va?” och kommer runt och läser över min axel. Jag minns inte ett ord av det vi läste. Det var antagligen tidigt i rapporteringen och ingen visste ännu säkert vad det innebar.

Dagen efter, när katastrofens omfattning är ett faktum, går Världsjamboreens lägerledning ut med informationen att de gjort en bedömning och kommit fram till det inte finns någon hotbild mot Världsjamboreen och att de kommer att fortsätta hålla koll på läget kontinuerligt under lägret.

Kvällen efter Utöya är stora delar av Världsjamboreens funktionärer med planeringsansvar på plats. Bara i mitt team är vi människor från Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge. Plötsligt känner jag människor som känner någon som antingen känner någon som känner någon som blivit drabbad eller som själv känner någon som var på Utöya och som inte lever längre eller som är allvarligt skadad. Världen krympte med fruktansvärd hastighet i det ögonblicket.

wsj opening ceremony, thursday, wsj, rinkaby

Alla funktionärer som redan nu befinner sig på lägret äter tillsammans i det gemensamma matsalstältet. En matsal där det serveras tre mål mat, tre gånger om dagen, till ungefär 3000 människor. Lägerledningen har beslutat hålla en tyst minut klockan 18:30 på lördagskvällen och jag står i kön in när det är dax. Att stå där och ena sekunden prata med den som står bredvid och höra sorlet från alla som pratar på andra sidan tältduken, för att i nästa sekund kunna höra ljudet av en knappnål som faller i den tysta minutens allvar. Samtidigt som jag vet hur många människor som befinner sig där just då. Känslan som uppstår då är svår att beskriva. Alla känner sig berörda och tystnaden går rakt in i mitt hjärta.

Trots det som hänt måste förberedelserna inför Världsjamboreen fortsätta. Dagarna efter anländer först resterande funktionärer och därefter kommer deltagarna. Det är för dem vi har planerat Världsjamboreen de senaste åren. När alla är på plats, funktionärer och deltagare, är vi ungefär 40 000 människor och den största Världsjamboreen någonsin, i eventets mer än 100 år gamla historia, kan ta sin början.

En kväll i slutet av juli är dessa drygt 40 000 människor samlade runt stora scenen för att delta i Världsjamboreens invigning. Precis som för alla andra evenemang under Världsjamboreen inleds kvällen med en tyst minut. Att stå på kanten av en naturlig skål av gräs och titta ut över ett publikhav med ungefär 40 000 människor från 166 olika länder och uppleva hur varenda en blir totalt knäpptyst är något jag än idag har svårt att greppa storheten i. I den sekunden var vi alla en.

Under lägret har jag fortfarande inte förstått hur illa det som skett i Norge faktiskt är. Att vara på ett scoutläger är, på gott och ont, som att vara i en bubbla. Verkligheten där utanför liksom bleknar. Men det är en mycket behaglig, rolig, spännande och intressant bubbla eftersom du träffar på så många nya människor, lär dig så många nya saker om dig själv och om andra, och möter så många andra kulturer än din egen. Jag minns att Utöya var närvarande i det undermedvetna hos väldigt många jag mötte. Hela Världsjamboreen och dess organisation kändes som ett motstånd till det som hänt, eftersom vi som planerade inför och arbetade under jamboreen kom från olika kulturer, länder och bakgrunder och både trots och tack vare detta fick det att fungera. Jag minns att jag, trots att jag ännu inte förstått vidden av det som hänt, kände att det var viktigt.

IST opening ceremony, tuesday, wsj, rinkaby

Attentatet på Utöya var oerhört närvarande under hela Världsjamboreen. När jag kom hem, efter nästan tre veckor borta, läste jag artikel på artikel om det som hänt. Essäer, ledare och ögonvittnesskildringar. Det var helt ofattbart. Jag minns vilken betydelse Lalehs låt ”Some Die Young” fick. Ett år efter attentatet på Utöya lyssnade jag på Eskil Pedersens, ledare för AUF (Arbeidernes Ungdomsfylking), sommarprat i P1 och grät.

Nu har det gått fem år sedan Utöya och bara det senaste året har det skett alldeles för många attentat runt om i Europa och världen. Attentat där människoliv spillts i onödan för att en eller flera bestämt sig för att det enda sättet att få igenom det hen tror på är genom att ta till det värsta våldet som finns. Det som släcker en annan människas liv. Det är lätt att tappa gnistan när det känns som att vi omges av en oändlig mängd våld som urskillningslöst drabbar både barn och vuxna. Ett våld som du, vad du än gör, inte kan skydda dig mot.

När det känns som att världen är alldeles för mörk plockar jag fram minnena jag har från Världsjamboreen, minnena jag har från min tid som utbytesstudent i Nederländerna och minnena från alla de stunder i livet när jag har umgåtts med andra människor och känt att den här stunden just nu, det är det som är livet. Och det bästa jag kan göra för att mota bort hotet om våldet är att leva. Att inte låta hotet begränsa mig och mitt liv. För livet är faktiskt till för att levas. Och bara genom att leva det, kan vi se till att världen inte blir mörkare än den bitvis redan är.

Publicerat i scout, sommar, tankar för dagen, tillbakablickar, wsj 2011 | Lämna en kommentar

en tisdagkväll i chania med orzopasta och hallonsorbet

Dagarna flyter ihop så här i semestertider, precis som det ska vara. Och precis så var det även när jag och Lina var på Kreta för snart två veckor sedan. Vi gjorde mest samma sak sex dagar på raken, men två av kvällarna prommade vi in till Chania för att äta middag. Idag kommer den andra kvällen. Den första hittar ni här.
tuesday, crete
Andra gången vi besökte Chania var på tisdagskvällen vår nästsista dag. Vädret var så himla fint, men eftersom det börjat blåsa kändes det lite mindre varmt. Och det gjorde faktiskt ingenting, det var bara skönt att det fläktade.
tuesday, crete
Det är magiskt hur välbekant en väg kan kännas på så kort tid, med havet till vänster och det bergiga till höger.
tuesday, crete
Samma fasader men jag såg nya saker nu när fokus inte längre behövde ligga på att hitta rätt.
tuesday, crete
Och uppenbarligen gillade jag den här extra mycket för jag upptäckte när jag gjorde de här inläggen att jag fotade samma fasad även på söndagen.
tuesday, crete
Det gick vågor på havet och det gör att jag älskar det ännu lite mer.
tuesday, crete
Ja, ni ser. Jag tröttnar aldrig. Precis här bredvid fanns det en seglarskola och när vi gick förbi verkade den vara slut för dagen. Det var barn och föräldrar överallt!
tuesday, crete
Den här kvällen gick vi in i gamla stan från ett annat håll och sprang då på den här märkliga synen. Ett trähus! Det mest oväntade jag såg på hela veckan. Bottenvåningen var i sten, precis som alla andra hus där, men övervåningarna var alltså i trä och påminde mig om den sortens träbebyggelse jag sett under mina resor i norra Sverige.
tuesday, crete
Vi promenerade runt i gränderna och spanade i små affärer och på gigantiska rosa blommor som välde fram överallt. Det är för övrigt en av de saker jag tycker är mest fascinerande med att resa till länderna runt Medelhavet: blomsterprakten! Helt magiskt med sina färger och storlekar plus blommornas och växternas placering.
tuesday, crete
När vi kände oss nöjda gick vi till en restaurang vi sett sist och som verkade mysig. Jag menar: utomhus under trädkronorna! Ja, det är taget, sa vi och satte oss.
tuesday, crete
Och sen åt vi det minst grekiska på hela resan. Lina åt husets hemmagjorda pasta
tuesday, crete
och jag åt pasta, som såg ut som stora riskorn (lärde mig att sorten hette orzo), med lamm, honung och timjan. Det var så gott!!!
tuesday, crete
Och för första gången fick vi varken vattenmelon eller raki till notan. Istället fick vi den här spriten, som inte var raki och inte ouzo, men som jag har glömt namnet på. Den var stark men ganska god.
tuesday, crete
Efter ett lån av toaletten, där jag även beundrade deras affischer,
tuesday, crete
vinkade vi tack och hej till Bohème och gick och köpte glass.
tuesday, crete
Hej citronsorbet och hallonsorbet! Jag var i himlen pga det där är mina två favoritsmaker.
tuesday, crete
Vi strosade hemåt tillsammans med glassarna och den här helt magiska utsikten.
tuesday, crete
Världen och naturen är bara helt fantastisk!

Publicerat i äta bör man annars dör man, sommar, utflykter och äventyr | Lämna en kommentar

modern lovers av emma straub

Att läsa är som att andas för mig. Så därför var det inte så märkligt att jag hann läsa mer än 1000 sidor i olika böcker när Lina och jag var på Kreta. En av de jag läste var Modern Lovers av Emma Straub och den ska vi prata om nu för den vill jag tipsa er om.
modern lovers by emma straub
Boken handlar om Elizabeth, Andrew och Zoe som alla vara kompisar och bodde ihop när de gick på college. Det är nu drygt 30 år sedan och det enda som egentligen har förändrats (eller?) är att Elizabeth och Andrew nu har sonen Harry tillsammans, medan Zoe har träffat Jane och de har dottern Ruby ihop. I boken är deras barn, Harry och Ruby, i samma ålder nu, som Elizabeth, Andrew och Zoe var när de lärde känna varandra på college.

Till deras college-gäng hörde också Lydia, som nu inte lever längre. Det var tillsammans med henne de startade bandet ”Kitty’s Moustache” som blev rätt känt under deras pluggår. Men när collegetiden var över splittrades också bandet och Lydia blev soloartist och fick en egen hit med låten som varit bandets mest kända. När historien börjar har ett filmbolag kontaktat Elizabeth med en förfrågan om rättigheterna till låten, eftersom det nu planeras en film om Lydias liv. Och det går inte att göra en film om hennes liv utan hennes största hit… Förfrågan om låten är det som sätter historien i rullning och under dess gång kommer det fram både nya och gamla hemligheter och allas verkligheter skakas om på ett eller annat vis.

Bokens teman är spänningen i att växa upp, chocken som kommer med insikten om ens eget åldrande och det faktum att vad du än är passionerad över så är det ofta något som följer dig och utvecklas med dig under tidens och livets gång.

Jag gillade verkligen verkligen den här boken. På baksidan stod ett recensionscitat att historien kändes som en bra semester; varm och ljuv medan du läser den och när den är slut efterlämnar den en viss sorg men också fina minnen. Och jag kan bara hålla med. Jag läste Straubs bok The Vacationers förra sommaren och gillade också den, så när jag började var jag väldigt nervös att mina förväntningar var för höga. Därför känns det extra fint att de inte var det!
modern lovers by emma straub
Mitt favoritstycke är det här. Jag gillad det så mycket att jag läste det högt för Lina så fort jag läst det för mig själv. Jag älskar särskilt meningen ”Life was just happenstance and luck, bound together by the desire for order.”

Som bonus kan ni läsa en intervju med författaren här. Men, obs! den innehåller några mindre spoilers om boken!

Publicerat i böcker, sommar | Lämna en kommentar

en söndagkväll i chania med souvlaki och citronsorbet

sunday, crete
För någon vecka sedan var jag på Kreta. Förutom att ligga på stranden hela dagarna i sex dagar gav vi oss två kvällar iväg in till Chania för att äta middag. Den första gången var på söndagkvällen och den ska vi titta på nu!
sunday, crete
Solen sken fortfarande starkt när vi begav oss iväg så när vi efter drygt tjugo minuters promenad kom fram till utkanten av staden var vi ganska varma.
sunday, crete
Vi flanerade längs havet så mycket vi kunde, spanade på bläckfiskar
sunday, crete
och husfasader.
sunday, crete
Hej hej, här är vi!
sunday, crete
Vi knep fototillfället
sunday, crete
innan vi kom fram till det vi så gärna ville se; den venetianska hamnen i den äldsta delen av Chania.
sunday, crete
Och plötsligt var vi långt ifrån ensamma. Det var vi visserligen inte om dagarna heller, men jag minns att mängden människor plötsligt kändes så ovan.
sunday, crete
Vi strosade runt lite grann i gränderna innan vi till slut letade oss fram till kvällens restaurang, Tholos. Lina och hennes mamma hade varit där senaste gången de var på Kreta, för femton år sen, och hon hade goda minnen därifrån.
sunday, crete
Solen stekte fortfarande och vi var tacksamma över att kunna sitta i skuggan vid en fläkt. För så varmt var det, hela veckan vi var där. Jag älskade värmen! Trots att jag svettades konstant de första dagarna.
sunday, crete
Lina och jag åt souvlaki båda två.
sunday, crete
Vi satt där uppe till vänster i typ två timmar, flämtandes på grund av värmen, och snackade om lite allt möjligt. Jag minns att det var här min förkylning började killa i halsen… men förutom det var det så skönt!
sunday, crete
Och vi fick än en gång raki och vattenmelon till notan. Det var Kretas sätt att visa sin gästfrihet fick vi förklarat för oss.
sunday, crete
Efter maten promenerade vi tillbaka ut i folkhavet
sunday, crete
och köpte glass! Citronsorbet, choklad och stracciatella <3 Och sedan knallade vi hemåt genom den ljumna natten.

Publicerat i äta bör man annars dör man, sommar, utflykter och äventyr | 1 kommentar

fredagstankar

staun, karlskrona
jag fick tänka efter, snegla upp i datorns högra hörn, för att kunna skriva rubriken till det här inlägget. när en glömt veckodagarna, då är det väl ändå semester på riktigt? ja, det är det.

jag ligger på sängen hemma hos päronen och tänker för mig själv att jag av någon anledning aldrig känner mig mer avslappnad än här. och det är ändå märkligt för det är en balansgång det här att gå från att bo själv till att bo med minst två andra personer. idag är det svensk sommar i ett nötskal, varmt och ljumt men regnskurar, moln och en och annan solglimt. i morgon ska jag och mina systrar gemensamt fira födelsedag så jag håller tummarna för att det i alla fall är uppehåll. och då har jag ändå beställt sol sedan länge men det är ju den enda delen av kalaset jag inte kunnat varken påverka eller planera inför. där får mitt kontrollbehov bara lägga av.

nu väntar vi på att regnskuren ska avta så att vi kan bygga partytält. och sen måste vi reda ut vad vi ska äta ikväll. det är alla (fre)dagars tiotusen-kronors-fråga i min familj <3

Publicerat i sommar, tankar för dagen | Lämna en kommentar

en dag på kreta och därefter play och sen repeat i fem dagar till

Förra veckan var jag på Kreta på semester och nu, när jag hunnit vara hemma och ta igen mig en stund, är det dax att titta på några första foton.

Jag och min kompis Lina (som jag har rest med två gånger förut, om ni minns? Roadtrippen och London) åkte dit med målet att göra så lite som möjligt. Eller som jag uttryckte det: ”Jag vill helst bara bada, läsa, sola och äta glass i en hel vecka.” Så det var vad vi gjorde. Följden av det är att varje dag såg mer eller mindre prick likadan ut, så här kommer ett potpurri av sex dagars solsemester. Häng med!
sunday, crete
Vi vaknar och börjar med att gå och handla frukost.
sunday, crete
Spanar på utsikten och fascineras av bergen, som ibland känns mer som än kuliss, än de verkliga stenformationer de faktiskt är.
friday, crete
Och spanar på havet.
sunday, crete
Plus fina hus.
monday, crete
Sen äter vi frulle på vår lilla terass. Den är omgiven av träd med tidvis skräniga fåglar i och det är så varmt att vi nästan svettas trots att vi sitter i skuggan och klockan inte ens är 09:00.
sunday, crete
Grekisk yoghurt med honung, flingor, macka, te/kaffe, apelsinjuice, ägg och vitaminer.
sunday, crete
Sen packar vi strandväskorna och knallar de typ fem minutrarna ner till stranden.
sunday, crete
Vi var på norra Kreta, väster om Chania, längs en kust vars stränder kallades för ”the Golden beaches”.
sunday, crete
sunday, crete
Vi valde ett par solstolar och ett parasoll första dagen och sen höll vi oss där. Varje dag. Det är najs med rutiner även på semestern.
tuesday, crete
Och sen hände det jag precis hade önskat mig: bad, sol, läsa, lite mer bad, äta glass, lyssna på poddar, läsa lite mer och så repeat på det några timmar. Boken på bilden var för övrigt megabra, så det blir mer om den i ett eget inlägg framöver!
sunday, crete
Oftast gick vi hem mitt på dagen för att käka lunch och vila några timmar när det var som allra varmast.
sunday, crete
Vi hade sån tur med vår lilla terass för den var alltid i skuggan. Med andra ord var det perfekt att sitta där och hänga. Snacka, läsa och scrolla internet.
tuesday, crete
Sen gick vi tillbaka till stranden och hängde där några timmar till. Läste lite mer, lyssnade på lite fler poddar, badade lite till. Livet <3
sunday, crete
Efter stranden var det skönt att ta ett dopp i poolen innan det var dax för dusch och after beach på terassen.
monday, crete
Vi provade allt godis som såg surt ut som vår närmaste mini market hade att erbjuda. De enda som verkligen höll måttet var de där röda rullarna.
saturday, crete
När hungern började anas promenerade vi ut för middag i världens guldigaste ljus.
thursday, crete
friday, crete
På vägen mötte vi alltid minst en katt. Och en kväll en liten vild hund och sen ett helt gäng vilda hundar (det var lite läskigt…)
monday, crete
Det var aldrig mulet så alla kvällar innebar en strålande guldtimme!
saturday, crete
monday, crete
Vi gick till lite olika ställen i byn.
thursday, crete
Mest var vi på olika restauranger, men en kväll åt vi faktiskt på stranden.
thursday, crete
Då blev det take away pizza.
wednesday, crete
Men andra kvällar åt vi både typiskt kretenesiska och grekiska saker och vanliga saker. Här till exempel saganaki, som är friterad ost.
wednesday, crete
Det gled ner ganska många souvlaki i min mage.
saturday, crete
Plus en och annan fisk.
monday, crete
Och så klart en moussaka.
monday, crete
Alla notor vi bad om kom alltid med raki och vattenmelon. En del bjöd på än mer, som här där vi även fick kaffe.
saturday, crete
Och på ett par ställen ingick det varsin kaka.
saturday, crete
Jag blev förkyld under slutet av veckan (givet när jag väl slappnar av) och tänkte att lite raki säkert inte skadar.
thursday, crete
Det här var vår lilla gata. Men vi kom nästan aldrig hem i skymnningen, för som i de flesta medelhavsländer så infaller skymningen i typ 30 sekunder…
monday, crete
och sen är det blixtsnabbt så här mörkt. Så oftast upplevde vi skymningen på restaurangen.
saturday, crete
När vi kom hem för att försöka svalna och komma till ro för att gå och lägga oss såg det mer ut så här.

Och ungefär så här gjorde vi alla dagar på semestern. Så himla skönt! Undantaget var två kvällar när vi promenerade in till Chania för middag men det kommer i två egna inlägg istället.

Publicerat i äta bör man annars dör man, sommar, utflykter och äventyr | 4 kommentarer