Vi har redan börjat prata om deconstruction. Take down. Hur allt ska packas ihop, vem som ska göra vad, när vad ska göra, när vad kan göras. Och jag finner mig själv streta emot. Tänka, nej inte är det väl slut än?! Men jo, det är det visst. Det känns tråkigt.
Translation:
We have already started to talk about deconstruction. Take down. How everything will be packed, who is doing what, when what should be done, when what can be done. And I find myself to be reluctant. Thinking, no, it cannot be over yet?! But, oh yes, it seems like it is. It feels really sad.
splendiferouslytiggerific.wordpress.com 
Pingback: 2011, juli – september. |