i onsdags: burgare på malmö saluhall och konsert med säkert! på slagthuset

I onsdags, förra veckan, innan det blev påsk, åkte jag till Malmö.
Mitt första stopp var den nya saluhallen för häng med min storebror. Vi ses inte så ofta så det fanns mycket att prata om. Som våra olika projekt på jobben, böcker och påsken. Jag tyckte det var skönt bara att träffas eftersom han bor i Stockholm och jag kände mig helt darrig efter händelsen veckan före.

När vi snackat en stund var det dax för nästa häng för min del. Då kom nämligen Lina dit! Vi skulle på konsert senare på kvällen, det var den första anledningen till varför jag var i Malmö, och vi hade bestämt oss för att börja kvällen med middag här.

Det blev varsin fransk hamburgare med tryffel och dijon från Falafel and burgers. Den var god, men jag hade gärna velat ha lite sallad eller något annat krispigt i min. Lina och jag hade inte heller setts på länge så vi hade också viktiga samtalsämnen att avhandla. Ett axplock: en del mäns totala oförmåga att förstå vikten av att avsluta relationer (oavsett hur korta eller långa de varit), nya jobb och gamla barndomshem.

När vi gjort det och kändes oss mätta styrde vi stegen mot Slagthuset och kvällens underhållning; konsert med Säkert!!

Men först kom förbandet Algesten. Jag var lite trött så jag lyssnade bara med ett halvt öra, men det svängde om att i alla fall.

Och sen kom hon, kvinnan vars texter får mig att känna alla känslor så starkt när jag lyssnar på dem. All the feels!!! som ungdomarna på Tumblr brukar skriva. Norlin klev in ensam på scenen och öppnade med det första spåret, Allting flyter, från sin senaste skiva Däggdjur. Det kändes där och då som att kvällen liksom föll på plats.

Och allt eftersom kom hela bandet in och sen bar det av.

När jag läst om konserten så stod det att den skulle vara mer finstämd och akustisk. Min slutsats var att den alltså skulle vara ganska lugn. Lite i samma tempo som den senaste skivan, som har en enda upp-tempo-låt.

Men jag hade fel. Med undantag för att Norlin la sig på soffan och lät bandet riva av en rasande fin variant av Isarna, var det i övrigt ett jäkla bra drag från alla inblandade på scenen.

Bandet kändes väldigt tajta och Norlin dansade robotdanser för oss.

Ibland blundade hon när hon sjöng för att som hon förklarade ”ibland känns det för stort att förstå att jag står här och sjunger om detta inför alla er”. Till exempel när de spelade Dian Fossey. En av de finaste låtarna på senaste skivan.

De spelade också låtar från Säkert!s andra skivor och jag fick höra så många favoriter; Honung, Allt som är ditt, Dansa, fastän och Får jag, med flera.

Det bästa med konserten var att hon hade så fin kemi med sina bandmedlemmar. De turades om att sjunga och spela de olika instrumenten, precis som på Däggdjur. Norlin och en annan manlig långhårig person som först spelade med förbandet, Algesten, men som jag inte vet vad han heter, spelade en så sjukt fin version av Stilla utan hat, en utav mina första favvosar på den senaste skivan.
Sedan tackade de för sig genom att komma in två gånger, för alla stod upp och ingen vill gå hem. Norlin avslöjade att hon inte gillar att skriva låtlistor, det är svårt att välja, så för extranumren hade hon skrivit ned dem på några lappar som hon plockade upp ur sina jeansfickor. Sedan fick en person på första raden dra en lapp. Och så spelade de ett par låtar till och allra sista låt blev Tyst nu.

Och efter det var konserten slut på riktigt, bandet klev av scenen och lamporna tändes i salongen. Lina och jag fånlog mot varandra på vägen ut och efter att ha hämtat jackorna tog jag tåget tillbaka hem till Helsingborg igen. Och dagen efter var det påsk och jag åkte lite mer tåg, men det och resten av (påsk)helgen tar vi en annan gång.
Glad torsdag allihopa!