bokklubben läser bara ha roligt av maria maunsbach |

Ikväll ska vi ha bokklubbsträff och då insåg jag att jag inte bloggat om vår senaste. Så nu kommer den här!

Det var juli och Elin bjöd in oss till bokklubb utomhus! Älskar att vi har kunnat sitta ute de senaste två gångerna. Sommaren i år har levererat 100%!

Hon hade bakat paj med äpple och rabarber och så fanns det vaniljglass och saft.

Boken vi hade läst var Bara ha roligt och är skriven av Maria Maunsbach. Den handlar om kommunikatören Lydia som via gemensamma vänner träffar singelpappan och arkitekten Johannes. De söker båda efter ett förhållande, men faktum är att det inte går så bra. Johannes är en medveten man med tydliga idéer om hur han vill att en relation ska vara. Lydia är i sin tur en ung, självständig kvinna som är hungrig på upplevelser, sex och frihet. Båda två är högst kompetenta när det kommer till dejting, de har lärt sig spelets regler och tolkar varandras sms och vet hur de ska sälja in sig själva. Det här är en relationsroman som handlar om hur svårt det är att veta när kärleken är på riktigt och när en bara vill ha lite roligt.

Vid något tillfälle i vår läsning tror jag att vi alla ville ge Johannes en snyting. Han verkade så oerhört dålig på att känna in vad Lydia ville och kände. Och Lydia tog, enligt oss, massa skit som hon inte skulle tagit. Det gjorde att karaktären Lydia kändes trovärdig, samtidigt som vi inte riktigt kände igen henne. Hon visste regel annars alltid vad hon ville och inte ville, men med Johannes verkade det sättas ur spel.

Vi kände också igen oss väldigt mycket allihop. Och boken bjöd framförallt på många skratt, av skam, igenkänning och medlidande. Det vi var överens om allihop var att bokens karaktärer var väldigt trovärdiga och ärliga. Maunsbach har tidigare arbetat som programledare för Ligga med P3 och hon säger själv att hon har plockat beteenden och situationer från de som ringt in till programmet.

Den där känslan av igenkänning, som vi alla kände när vi läste, gjorde det också väldigt jobbigt att läsa boken. För ett par av oss var det en lättnad när den var utläst. Samtidigt gjorde igenkänningen i många fall också att jag kände mig mindre ensam. Det är i alla fall en människa till här i världen som tänkt eller känt så här.