i fredags: burgare på surf shack och ljuv musik med annika norlin på malmö live

I fredags

mötte jag upp Lina. Om ni känner igen henne beror det på att hon varit min kompanjon på resor till både London (senaste gången) nu i somras samt till norra Sverige och Norge förra sommaren.

Vi skulle på konsert men vi började med att gå och äta så klart. Hamburgare på Surf Shack stod på menyn. Eftersom det inte går att boka bord och de är mycket populära var vi beredda på väntetid men det tog bara knappt 20 minuter och det var det värt. Hamburgarna var ljuvliga!

När vi var mätta och belåtna knallade vi över kanalen till Malmö live. Där väntade en kväll med Annika Norlin! Något jag sett fram emot länge. Jag hade peppat med den här spellistan i flera veckor.

Så här fint var det i konsertsalen. Dealen var att Norlin fick basa över allt i hela huset under helgen och därför kallades evenemanget i sin helhet för ”I huvudet på Annika Norlin”. Det vi skulle se var en spelning där hon spelade låtar från både Säkert! och Hello Saferide.

(gif) Efter en liten stunds väntan kom hon ut på scenen och inledde det hela med orden ” Jaha, välkomna, det är tydligen så här det ser ut i mitt huvud!” på Östersundsdialekt. Och sen bara körde hon och hennes band.

Trots att hon spelade låtar helt blandat på både svenska och engelska följde de sömlöst i varandra på ett väldigt vackert vis.

Ibland spelade alla musikerna och ibland bara några få. De som inte spelade satt på bänken till vänster i bild. Där dinglades det med fötterna och dunkades det takten. Och det sjöngs säkert med oxå, men det var lite svårt att höra där vi satt. Publiken sjöng hursom med för texterna till låtarna hon spelade fanns hela tiden med på väggen bakom bandet. Jag älskar Annikas texter <3

Jag fick höra många låtar jag hoppats på men den som jag ändå ville höra mest av allt var ”Allt som är ditt”.

Hon och bandet byggde upp låten på ett så mäktigt vis så att när refrängen väl kom sjöng stora delar av lokalen med i takt med den bombastiskt påträngande basgången. Det var så vackert och mäktigt att jag rös över hela kroppen.
Vi klappade in Annika och bandet två gånger och hon fick stående ovationer. Jag kände mig väldigt nöjd även om jag tycker att spelningen var något kort. Fast å andra sidan hade jag kunnat lyssna på henne hur länge som helst och det är kanske inte helt hållbart i konsertsammanhang.

Andra bra konserter jag varit på:
Timbuktu & Damn!
Mumford & Sons
Red Hot Chili Peppers