bokklubben läser bara ha roligt av maria maunsbach

Ikväll ska vi ha bokklubbsträff och då insåg jag att jag inte bloggat om vår senaste. Så nu kommer den här!
monday, bokbönorna, viskängen, helsingborg
Det var juli och Elin bjöd in oss till bokklubb utomhus! Älskar att vi har kunnat sitta ute de senaste två gångerna. Sommaren i år har levererat 100%!
monday, bokbönorna, viskängen, helsingborg
Hon hade bakat paj med äpple och rabarber och så fanns det vaniljglass och saft.
bara ha roligt av maria maunsbach
Boken vi hade läst var Bara ha roligt och är skriven av Maria Maunsbach. Den handlar om kommunikatören Lydia som via gemensamma vänner träffar singelpappan och arkitekten Johannes. De söker båda efter ett förhållande, men faktum är att det inte går så bra. Johannes är en medveten man med tydliga idéer om hur han vill att en relation ska vara. Lydia är i sin tur en ung, självständig kvinna som är hungrig på upplevelser, sex och frihet. Båda två är högst kompetenta när det kommer till dejting, de har lärt sig spelets regler och tolkar varandras sms och vet hur de ska sälja in sig själva. Det här är en relationsroman som handlar om hur svårt det är att veta när kärleken är på riktigt och när en bara vill ha lite roligt.
bara ha roligt av maria maunsbach
Vid något tillfälle i vår läsning tror jag att vi alla ville ge Johannes en snyting. Han verkade så oerhört dålig på att känna in vad Lydia ville och kände. Och Lydia tog, enligt oss, massa skit som hon inte skulle tagit. Det gjorde att karaktären Lydia kändes trovärdig, samtidigt som vi inte riktigt kände igen henne. Hon visste regel annars alltid vad hon ville och inte ville, men med Johannes verkade det sättas ur spel.
bara ha roligt av maria maunsbach
Vi kände också igen oss väldigt mycket allihop. Och boken bjöd framförallt på många skratt, av skam, igenkänning och medlidande. Det vi var överens om allihop var att bokens karaktärer var väldigt trovärdiga och ärliga. Maunsbach har tidigare arbetat som programledare för Ligga med P3 och hon säger själv att hon har plockat beteenden och situationer från de som ringt in till programmet.
bara ha roligt av maria maunsbach
Den där känslan av igenkänning, som vi alla kände när vi läste, gjorde det också väldigt jobbigt att läsa boken. För ett par av oss var det en lättnad när den var utläst. Samtidigt gjorde igenkänningen i många fall också att jag kände mig mindre ensam. Det är i alla fall en människa till här i världen som tänkt eller känt så här.

Jag gav boken ★★★★☆ (4 av 5)
Och snittbetyget för Bokbönorna blev ★★★☆☆ (3,75 av 5)

Du kan läsa om vår förra bokklubbsträff här.
monday, bokbönorna, viskängen, helsingborg

Annonser
Publicerat i äta bör man annars dör man, böcker, påhitt, sommar | Lämna en kommentar

måndagstankar

sunrise, helsingborg
Måndag. Helgen gick blixtsnabbt som vanligt. Det är väl så det är när vardagslivet dragit igång igen. Jag känner mig fortfarande ovan vid rytmen. Men den sitter väl där snart igen, antar jag.

September. Sommaren är över. Denna evighetssommar som aldrig verkade ta slut. Nu har det hunnit vara både ett och två regnoväder, svalare vindar. Och sen i lördags har hösten kommit. Enligt min tideräkning i alla fall. September är en höstmånad i min värld. Det gör mig inget. Tvärtom. Jag ser fram emot den friska höga luften. Krispigheten. De långsamt mörknande kvällarna.

Det bästa med september är också alla fina soluppgångar och solnedgångar jag kommer att få se. Min rutin brukar matcha solen så fint den här månaden. Det gör mig glad. Och det gör att min vardagsrytm känns väldigt skön.

Publicerat i höst, tankar för dagen | 2 kommentarer

en helg med trojkan i karlskrona

Det känns som att jag upplever sommaren en gång till när, jag jag skriver de här inläggen. Inte så dumt faktiskt! Idag hoppar vi ungefär två månader bakåt. Då var det fredag och jag och mina vänner åkte till min barndomsstad över helgen. Häng på!
friday, trojkan, karlskrona
friday, trojkan, karlskrona
Jag, Ida och Sofia styrde alltså kosan österut. ”Nu lämnar vi fastlandet. Härifrån och hem till mina päron består marken av utfyllda öar.” sa jag när vi körde över den sista viadukten. Fem minuter senare parkerade Ida bilen hos mina föräldrar och så var vi framme. Vi skulle hänga en helg i Karlskrona och jag hade fått chansen att både låna mina föräldrars lägenhet och visa min hemstad. Fredagskvällen började med att vi handlade och lagade middag. Nämligen den här megagoda salladen, som jag ätit fler gånger än jag kan räkna den här sommaren. Till det massa prat och lite matthet efter arbetsveckan. Och så avslutade vi med jordgubbar och grädde plus te.
saturday, trojkan, karlskrona
saturday, trojkan, karlskrona
saturday, trojkan, karlskrona
saturday, trojkan, karlskrona
saturday, trojkan, karlskrona
saturday, trojkan, karlskrona
saturday, trojkan, karlskrona
På lördagen, som var oväntat osolig, ni minns väl hur det var? Sommaren började redan i maj och sen tog den paus över midsommar (men då var ju jag ändå, lyxigt nog, på soliga breddgrader, i Spanien) och lite till, innan den kom igång igen. Det känns helt sjukt, det var så nyss, och ändå känner jag att jag i alla fall behöver påminna mig om det. Nåja, oavsett. Vädret var lite mulet, men ändå okej, blåsigt men så är det alltid i Karlskrona. Vi hade en lugn morgon på balkongen och tog sedan en tur med en av skärdgårdsbåtarna. Kollade på världsarvet, gamla militära byggnader och befästningar innan det var dags för lunch på Saltö fiskrestaurang.

Efter käket promenerade vi över Björkholmen, en av stadens äldsta delar, och hittade en bänk pausa på. Jag visade min favoritkyrka, Ulrica Pia, eller Amiralitetskyrkan som hon också kallas. Ida och Sofia posade snällt med gubben Rosenbom som står staty utanför. Vi var också en sväng inom Marinmuseum på Stumholmen. Sedan de byggde till utbåtshallen är det mitt favoritmuseum alla kategorier. Ni som läst min blogg länge kanske minns det här inlägget om när jag var där första gången? Jag var inte mindre peppad nu, och inte blev det heller sämre av att Ida och Sofia också tyckte det var coolt. Det enda som var bättre nu, jämfört med sist, är att det numera är gratis att gå in på museet och då även i ubåtshallen. Lyckan!!!
saturday, trojkan, karlskrona
När vi gick därifrån var vi rätt möra. Som tur var fanns det tid för en liten paus och lite prepp inför kvällen. Pauspreppen bestod av knäcke med brie, chips och prosecco.
saturday, trojkan, karlskrona
saturday, trojkan, karlskrona
saturday, trojkan, karlskrona
Sedan gick vi ut för att käka middag. Vi hade tajmat bordsbokningen lagom till solnedgången där vi satt på restaurang Vass, som är en flytande sjökrog som ligger i gästhamnen. Maten var helt okej, men servicen var riktigt dålig. Vi fick vänta länge på att ens beställa, ingen frågade om maten var god, om vi ville ha mer att dricka eller om vi ville ha efterrätt. Vi fick själva gå fram till baren för att få betala vår nota, när vi tröttnat på att ingen brydde sig om oss. När vi betalade frågade hon som stod i baren om vi hade haft en trevlig kväll. Och vi svarade nej och sa exakt det jag skrivit här ovan. Det som gjorde att kvällen ändå var fin var de sällskapet, de här två eminenta brudarna.
saturday, trojkan, karlskrona
Som avslutning försökte vi, förgäves, ta ett hoppkort. De flesta fotona ser ut som en variation av det här. Men vi skrattade gott hela tiden, muttrade åt män som bara gick rakt framför kameran, och hade väldigt kul.
sunday, trojkan, karlskrona
sunday, trojkan, karlskrona
sunday, trojkan, karlskrona
sunday, trojkan, karlskrona
sunday, trojkan, karlskrona
sunday, trojkan, karlskrona
Också söndagen började med frulle på balkongen. Medan diskmaskinen  gjorde sitt tog vi en tur till stranden. Vädret var allt annat än somrigt och efter årets maj kändes det så märkligt. Här är det ändå 1 juli! Men, även om det inte blev något bad, blev det någon timmes läsning. Med en annalkande bokklubbsträff var bokvalet givet och då kan det se något komiskt ut när en är iväg tillsammans. När disken var klar packade vi in oss och väskorna i bilen, och efter ett stopp för lunch i Hällevik, på Dagmars hamnkrog, och köp av jordgubbar, var vi snart tillbaka på västkusten igen.

Publicerat i äta bör man annars dör man, påhitt, sommar, utflykter och äventyr | Lämna en kommentar

en midsommarhelg på costa brava-kusten, del III

Måndag, och det känns verkligen som höst idag. Himlen är gråmulen och regnet hackar sig ner genom luften. Det är blåsigt och det är helt okej. Men lite verklighetsflykt har ändå aldrig skadat, så vad sägs om att ta en paus från den augustimåndagen och hoppa tillbaka till juni och mina dagar i Spanien istället? Ja, så gör vi. Häng på!

Ni hittar de andra delarna från min resa här och här.
monday, me, morning swim, calella de palafrugell
På Costa Brava-kusten var det också måndag och jag och mina föräldrar tog ett morgondopp. Vi var helt ensamma på stranden den här morgonen. Det var min sista hela dag och solen värmde. Mitt hår stod nästan av sig själv efter alla salta bad.

Precis som alla andra dagar följde den här sin gilla gång. Vi handlade frulle på hemvägen, jag handlade lite extra grejer att ta med hem (ost och korv) och sen dukade vi upp på balkongen.
monday, calella de palafrugell
Innan det blev dags för lunch hade jag hunnit läsa, gå en promenad och oväntat nog köpa en bikini. Sen var det dags för den svala och syrliga gazpachon och stekt baguette med vitlök. Inget smakar sommar, semester och Spanien som det här. ❤️
monday, lunch, calella de palafrugell
Och som alltid här kommer lunchen i två steg. Nummer två var ofta äggröra och sallad. Ibland plus melon och lufttorkad skinka, ibland plus tonfisk. Och salladen bestod ofta av det av frukten som blivit över från frullen. Precis som att det på frullen ofta fanns rester av salladen. Jag gillar hur allt liksom hänger ihop i sitt eget lilla kretslopp.
monday, calella de palafrugell
Vi tillbringade eftermiddagen på stranden. Allt var utmärkt. Jag lyssnade på sommarprat eller läste, liggandes på min badhandduk som jag haft i evigheter, sida vid sida med mina päron. Det var lugnare, lite färre människor, eftersom de flesta helgfirarna åkt hemåt igen.
monday, calella de palafrugell
Det var min sista kväll och därför skulle vi äta på restaurang. Jag hade tvättat saltet ur håret, för första gången sen jag kom, och eftersom restaurangen låg på stranden var det enda rimliga att gå dit i flip-flops.
monday, calella de palafrugell
För att vara undantaget som bekräftar regeln åt jag något annat än friterade bläckfiskringar till förrätt. Sparrisen var god, men portionen var lite väl stor.
monday, calella de palafrugell
Vi hade valt just det här stället eftersom 1) du kan sitta med fötterna i sanden vid bordet och 2) det går att välja dagens fiskfångst till middag. Vi valde den röda fisken där på fatet och fastän jag memorerade namnet på den, har jag glömt det nu. Servitören, som var stirrig och pratade allt utom spanska med oss, rusade iväg och vägde den, gav oss ett pris, och sedan grillade de den.
monday, calella de palafrugell
En liten stund senare kom han tillbaka med det här. Han stod knappt still när jag knäppte den här bilden. Så bråttom hade han, trots att restaurangen bara knappt var halvfull och det främst av turister. Fisken var väldigt god, mjuk och fin i köttet, vilket passade bra ihop med de grillade grönsakerna.

När vi ätit upp, slängt ett getöga på desserterna och bestämt oss för att inte äta någon här, promenerade vi upp mot strandpromenaden igen. Och så sa vi att nej, det är inte värt att gå hit fler gånger. Vi har varit här under många av våra tidigare semestrar här, men de senaste åren har servicen sjunkit. Och som Mama sa, jag tror att vi konstaterade samma sak när vi var här sist. Nu ska vi bara komma ihåg det till nästa gång. Kanske gör vi det nu, när jag skrivit ner det här?
monday, calella de palafrugell
Vi avslutade kvällen med att köpa glass på hörnet. Papa valde romrussin, jag valde hallonsorbet och vattenmelnsorbet och Mama vanilj och choklad. Glassen var megagod. Vi satt på en bänk i den ljumma kvällen och tittade ut över havet medan vi slevade i oss den. Jag minns att vi fick äta ganska fort, men inte alls så fort som jag sedan fick äta all glass jag köpte i juli i Sverige. Och då upplevde jag ändå den här kvällen som väldigt varm.
tuesday, view, carrer de sant roc, calella de palafrugell
Nästa morgon var det tisdag och dags för mig att följa vägen tillbaka till allvaret. Jag snuvade Mama och Papa på ett morgondopp, eftersom de var snälla och skjutsade mig tillbaka till Girona, där jag skulle ta snabbtåget tillbaka mot Barcelona och flygplatsen.
tuesday, breakfast, calella de palafrugell
Men först, en för mig, sista frulle på balkongen. Den syrliga yoghurten som skiktat sig lite, med banan, nektarin, pumpafrön och russin. Några bitar av den baguette med mest frön på, som vi kunde hitta, och så ost och korv på. Vatten, apelsinjuice och Earl Grey. Och så Mama och Papa som sällskap i den lugna morgontimman. Solen värmde redan och resten av byn var tyst. Det enda som bröt den var kyrkklockans klang var femtonde minut. Det ljud som tonsatt de här dagarna och som alltid kommer påminna mig om dem.

Publicerat i äta bör man annars dör man, sommar, utflykter och äventyr | 2 kommentarer

sommarpratarna 2018, del II

monday, bougainvilla, the views, calella de palafrugell
Sommarpratarnas sista program har sänts för det här året. Här kommer den andra delen av dem jag har tyckt varit mest intressanta att lyssna på. Som vanligt utan inbördes ordning.

Beatrice Fihn
Tauba Katzenstein
Adam Taal
Rebecca Scheja och Fiona FitzPatrick
Ingrid Wall
Suad Ali
Sara Danius

Och, så här på slutet är det också dax att utse Årets Eskil. Det vill säga, det sommarprat jag hyste mest fördomar emot, men som sedan visade sig vara en riktig guldklimp. I år var det sommarpratet med Sara Parkman och Samantha Ohlanders. Inte trodde jag att två fiolspelare och folkmusiker skulle vara så roliga att lyssna på! Men det var de och jag är mycket tacksam för att jag hade fel. Lyssna, om ni inte redan gjort det!


Mitt inlägg om sommarpratarna 2018, del 1, hittar du här.
2017 års sammanfattning finns här.
Och 2016 finns här.

Publicerat i musique, sommar | Lämna en kommentar

en midsommarhelg på costa brava-kusten, del II

Det har blivit dags att fortsätta med fotona från min resa till Costa brava-kusten i juni. Ni hittar det första inlägget här.
saturday, walking to lla franch
På lördagen, eller midsommardagen, hade vi lugna planer. Morgondopp, handla bröd, äta frukost, hänga under markisen på balkongen med varsin bok eller en podd. Det var vad vi gjorde första halva av dagen.
saturday, walking to lla franch
Innan lunch gick vi en promenad till grannbyn. Det fläktade friskt och gränsen mellan himmel och hav var knivskarp. Det var varmt och ljumt och svettigt på ett skönt sätt. Jag var genomvarm.
saturday, walking to lla franch
Hej hej grannbyn! När vi var här på semester när jag var barn alternerade vi vårt boende mellan den byn Mama och Papa bodde i nu och den ni ser här på bilden. Båda två är ljuvliga. Medelhavet, I love you 💙💙💙
saturday, calella de palafrugell
Efter lunch på balkongen, jag älskar för övrigt det här att alla mål äts utomhus, packade vi ihop oss för att gå ner på stranden. Trots att klockan var närmare 17 var det fortfarande stekande varmt. På stranden, som Mama och Papa brukar gå till, är det sol till ungefär 19 och det var precis lagom att hänga där ett par timmar. Bada i det salta havet, titta på folk, läsa bok och lyssnar på Sommar i P1.
saturday, calella de palafrugell
När vi kom tillbaka hem hade solen börjat sjunka ner bakom bergen i väst. Jag läste bok i soffan tills det var min tur i duschen samt kunde inte se mig mätt på den här utsikten.
saturday, calella de palafrugell
Eftersom den svenska midsommarhelgen ofta sammanfaller med det katalanska (spanska?) firandet av helgonet San Joan hade vi bestämt oss för att käka middag hemma. Vis av tidigare erfarenhet brukar det vara mycket folk och dålig service på byns restauranger när helgfirarna kommer. Och det kände vi inte att vi behövde uppleva.
saturday, calella de palafrugell
Istället blev det sallad, grönsaker i ugn och fisk. Plus bubbel. På balkongen. I det ljumna sommarlivet.
saturday, calella de palafrugell
Vi åt jordgubbar och sådana där små Magnum after dinner till efterrätt.
saturday, calella de palafrugell
Lagom till slutet av middagen satte firandet verkligen igång. Då knallade det och bommade av fyrverkerier längs hela kuststräckan. Vi hade fin utsikt och ändå ganska lätt för att sova.
sunday, walking to tamariu
På söndagen blev det inget morgondopp, men däremot en tur till affären. Färsk baguette hör till. Några timmar senare hade vi vandrat backe ner och backe upp tills vi kommit fram till fyren, San Sebastià, där vi fyllde på vätskedepåerna med vatten och espresso.
sunday, walking to tamariu
Vi fortsatte vår vandring norrut och den här dagen var det svårt att avgöra var himlen slutade och havet började. Det var magiskt.
sunday, walking to tamariu
Nästa stopp blev på den lilla restaurangen vid stranden Cala Pedrosa. Stranden består av mjuka runda stenbumlingar och enda sättet att ta sig hit är till fots eller med båt.
sunday, walking to tamariu
Efter öl och fanta citron, oliver och friterade bläckfiskringar var vi redo att vandra, snudd på klättra, uppåt igen längs vandringsleden. En av resans roligaste händelser inträffade också här, när vi fick ett handskrivet kvitto. ”Det här är typiskt semester!” sa min Papa och vi garvade tillsammans.

Och det här var ju semester, så det är lite svårt med tidsuppfattningen, men lite senare, kanske en timme eller två, hade vi kommit fram till vårt mål: byn Tamariu och dess strand. Där badade vi av oss svetten från vandringen och låg sedan raklånga på våra handdukar på den varma sanden. Så småningom var det lunchtid, siesta, och vi var lite väl snabba för vi fick stå och köa en bra stund.
sunday, walking to tamariu
sunday, walking to tamariu
Men när vi fick in vår lunch var det klart värt det. Jag käkade tonfisksallad, men den var så ful att den inte var värd en bild, även om den var god. Samma resonemang gällde för tomatbröden. Allt försvann i nästan ett nafs medan vi studerade hur ägaren, med flera inblandade, försökte få sin son att sitta still och äta kyckling med pommes. Det gick sådär. Han ville hellre spela tv-spel på sin bärbara konsol.
sunday, walking to tamariu
Efter lunchen var det dax att följa de röd-vita markeringarna hemåt igen. Vi har vandrat den här vägen många gånger, men trots det tycker jag alltid att den känns kortare på hemvägen. Kanske är det för att jag då har vandringen färskt i minnet? En av de bästa grejerna är att vi ofta är i princip ensamma. Andra vandrare möter vi ofta i sjok, i närheten av de byar eller andra besöksmål, som vi passerar på vägen.
sunday, walking to tamariu
Den här gången hittade vi en ny utsiktsplats på vägen tillbaka. Den var svår att fånga på bild, men var en gång som löpte på utsidan av klippan, med en liten avsats längst ut där vi kunde spana långt långt upp och ned längs med kustlinjen.
sunday, calella de palafrugell
Efter dusch och lite vila hemma gick vi ut och åt middag. Den här kvällen var det lugnare. Vi åt ackompanjerade av klockringningarna från den närliggande kyrkan. Ringningarna hördes för övrigt hem till oss, ja, oavsett var i byn vi befann oss, och de bidrog till att det kändes helt onödigt att bära armbandsur. För kyrkklockan slog ett slag var femtonde minut, ett slag xx:15, två slag xx:30 och så vidare. Vid hel slog den först fyra slag och därefter ett slag för varje timme. Mycket praktiskt och en väldigt fin ljudkuliss.

Publicerat i äta bör man annars dör man, sommar, utflykter och äventyr | 3 kommentarer

söndagstankar

sunday, trojkan, karlskrona
Jag har på något vis tänkt, halvt medvetet halvt omedvetet, att denna veckan är starten på hösten. Eller det är fel. Inte på hösten. Men på höstterminen. Nystarten för andra halvan av året. Min tjänstledighet har börjat igen, eftersom min skrivarkurs har börjat. Jag känner mig ofta fylld av energi inför höstterminen, även i år. Och trots att det verkligen var så i början av veckan känner jag mig så slut.

Måndagen den här veckan skulle jag nämligen också byta internetleverantör. Ja, vi tar en paus för en djup inandning här. Nog för att jag förstod att det skulle gå lite knackigt, att det absolut inte skulle bara funka (för ärligt, när händer det?), men inte fan trodde jag att det skulle vara så här krångligt. Den gångna veckan har jag pratat med fyra olika företag. Fyra. (Fem om jag räknar med min nuvarande internetleverantör som efter övertalning gick med på att förlänga mitt nuvarande abonnemang ett par veckor till.) Det känns helt sjukt. Och det är heller inte löst. Jag hänger upp det lilla förnuft jag har kvar på det faktum att jag, som person, faktiskt inte kan göra mer just nu.

Måndagen var också, som jag redan nämnt, starten för min andra termin på skrivarkursen. Jag har längtat efter detta. Verkligen. Och när jag öppnar den digitala lärplattformen i måndags morse och läser informationen som lagts upp är det som att något långsamt välter inombords. Någon vrider sakta mitt inre ungefär 90 grader så att allt skevar. Kursen är omgjord och det som jag förväntat ska möta mig är nu något helt annat. Det kommer med största sannolikhet bli bra i slutändan, men där och då väste jag inga fler förändringar nu, tack! ilsket för mig själv. Käkarna skarpt ihopbitna.

Som person är jag starkt skeptisk till förändringar. Jag har i grunden inget emot dem, men jag vill helst bestämma själv. Eller i alla fall få en möjlighet att påverka. Att känna någon form av kontroll. Om jag själv ska förändra något föregås det av många timmars, dagars, månaders vridande fram och tillbaka i min skalle. Jag kan känna, och tänka, vad jag vill om att jag är så, men jag är ändå så. Att anpassa mig till förändringar är det som enskilt tar absolut mest energi av mig. Så när jag tittar tillbaka på den här veckan är det inte så konstigt att jag är trött.

Publicerat i sommar, tankar för dagen | Lämna en kommentar