boktipsarfredag

Efter tips från min moster bibliotekarien läste jag ”En gåtfull vänskap” av Yoko Ogiawa. Den handlar om en kvinna som via en förmedling anställs som hembiträde hos olika familjer. Vid bokens början har hon precis blivit flyttad till en ny familj som hennes kontakt på förmedlingen säger anses vara extra svår att arbeta för. När hon kommer dit första gången möts hon av en man, som tidigare varit professor i matematik, iförd en kavaj som är täckt av papperslappar. Efter ett litet slag förstår hon att han har papperslapparna som kom i håg. Hans minne varar nämligen bara ungefär 80 minuter åt gången. Sakta börjar professorn och kvinnan att med hjälp av matematik kommunicera med varandra och detta är början på en spännande historia som bland annat handlar om hur professorn hjälper kvinnans son med läxorna och om en numera död baseballspelare.

Den här boken är spännande för den tar upp barn och genus och dagens samhälle genom att analysera och diskutera färgen rosa. Diskussionen och analysen görs genom intervjuer om färgen rosas roll i dagens samhälle och genom en historisk återblick på vilken roll färgen rosa har spelat i tidigare samhällsstrukturer. Trots det forskningsinriktade upplägget är det här en lättläst bok och den bjuder din hjärna på nya tankar att fundera över. Förutom att texten håller hög kvalitet, vilket gör den rolig och intressant att läsa, så älskar jag att bokens omslag är riktigt ordentligt rosa.

Kärntruppen <3

Det sämsta med att jobba och inte plugga är att mina närmaste inte längre bor max 15 minuters promenad bort. Visserligen är de fortfarande bara ett telefonsamtal bort, men jag är ett fan av att träffas och umgås öga mot öga. ”Eftersom vi inte ses lika ofta längre gäller det att njuta och ta vara på det när vi väl ses” sa en av min vänner när vi pratade om det sist. För ses, det gör vi fortfarande, vi pysslar ihop våra kalendrar och klämmer ihop oss i små lägenheter över halva södra Sverige och reser med tåg som för det mesta är i tid. Första gången vi träffades efter att jag börjat arbeta var i september förra året. Den helgen såg ut så här.

longboarding

En ljummen augustikväll förra sommaren (jo, jag har lite foton kvar att visa från då) tog min syster med mig och vår andra syster ut på ett litet longboarding-äventyr. Det såg ut så ungefär så här:
Karin är den som kan, det är dessutom hennes longboard, så det är inte direkt oväntat.
Men både jag och Ingrid gjorde tappra försök och det gick helt okej till slut.
Karin stajlade loss så klart…
och svischade på så att klänningen fladdrade av fartvinden. Det var verkligen en fin kväll!

Samma kväll ur finns ur mina systrars perspektiv här och här.

wild raspberries

Det bästa jag vet är vilda hallon.

Och om en hittar dem när en är ute och inventerar, som jag gjorde förra sommaren, ja, då får en helt enkelt vika lämplig behållare av inventeringskartan.
Och inventera klart en annan dag.

Karin

Igår kom min syster tillbaka till hemstaden och jag är lite avundsjuk på mina päron som får ha henne för sig själva. Hon har nämligen varit iväg och jobbat i Tandådalen i Sälen sedan i vintras. Senaste gången hon och jag träffades, bara vi, var i november förra året. Då åt vi lunch tillsammans och pratade om vad vi skulle göra under våra decembrar. Jag var mest nyfiken på Karins påhitt eftersom hon då alldeles strax skulle åka till just jobbet i Tandådalen. Men, nu har hon alltså återvänt och finns för ett tag lite närmare inom räckhåll. Det känns väldigt fint! <3456789

sommar, sommar, sommar del 3

Vi tar väl sista delen också! Det kan behövas med tanke på allt himla blåsande som varit de senaste dagarna. Tur i alla fall att vindarna äntligen är något varmare.

sommar, sommar, sommar del 2

Vi fortsätter på sommar-temat med fler foton från hemstadssemestern.
Jag får sån akut längtan efter sommaren och hemstaden när jag ser de här bilderna!